Vlachs
Vlachs is a blanket term covering several modern Latin peoples descending from the Latinised population in Central, Eastern and Southeastern Europe. It is also called Vallachians, Wallachians, Wlachs, Wallachs, Vlahs, Olahs or Ulahs; (Albanian: Vllenjë,Vllehë; Czech: Valaši; Greek: Βλάχοι Vláhi; Polish: Wołosi; South Slavic: Власи Vlasi; Turkish: Ulahlar; Ukrainian: Волохи Volokhy). Groups that have historically been called Vlachs include: modern-day Romanians, Aromanians, Morlachs, Megleno-Romanians and Istro-Romanians. Since the creation of the Romanian state, the term in English has mostly been used for those living outside Romania.
The term "Vlach" is originally an exonym. All the Vlach groups used various words derived from romanus to refer to themselves: Români, Rumâni, Rumâri, Aromâni, Arumâni etc. (note: the Megleno-Romanians nowadays call themselves "Vlaşi", but historically called themselves "Rămâni"; The Istro-Romanians also have adopted the names Vlaşi, but still use Rumâni and Rumâri to refer to themselves).
Vlachs descend predominantly from the Romanised Dacians, Thracians and Illyrians, the indigenous populations of the Balkans, and Roman colonists (from various provinces of the Roman Empire).
The Vlach languages, also called the Eastern Romance languages, have a common origin from the Proto-Romanian language. Over the centuries, the Vlachs split into various Vlach groups (see Romania in the Dark Ages) and mixed with neighbouring populations: Slavs, Greeks, Albanians, Cumans, and others.
Almost all modern nations in Central and Southeastern Europe (Austria, Poland, Hungary, Czech Republic, Slovakia, Ukraine, Serbia, Croatia, the Republic of Macedonia, Albania, Greece and Bulgaria.) have native Vlach minorities.
Etymology
Main article: History of the term Vlach
The word Vlach is ultimately of Germanic origin, from the word Walha, a name used by ancient Germanic peoples to refer to (mainly) Romance-speaking neighbours. As such, it shares its history with several ethnic names all across Europe , including the Welsh and Walloons. Slavic people initially used the name Vlachs when referring to Romanic people in general. Later on, the meaning became narrower or just different. For example Italy is called Włochy in Polish, and Olaszország ("Olasz country") in Hungarian.
Through history, the term "Vlach" was often used for groups which were not ethnically Vlachs, often pejoratively - for example for any shepherding community, for Serbs, or for Christians by Muslims. In the Croatian region of Dalmatia, Vlaj/Vlah (sing.) and Vlaji/Vlasi (plural) are the terms used by the inhabitants of coastal towns for the people who live inland or pejoratively: barbarians who came from the mountain. In Greece, the word Βλάχος (Vláhos) is often used as a slur against any supposedly uncouth or uncultured person. However, in recent years there has been a concerted effort by Greek Vlachs to reclaim the term from its negative connotations and to proclaim openly and proudly their Vlach identity.
Wallachia
This article or section may contain original research or unverified claims.
Please improve the article by adding references. See the talk page for details. (September 2007)
Besides the separation of some groups (Aromanians, Megleno-Romanians) during the Age of Migration, many other Vlachs could be found all over the Balkans, as far north as Poland and as far west as the territory Moravia (part of modern Czech Republic), and as far south as the present-day Croatia. They reached these regions in search of better pastures, and were called "Wallachians" (Vlasi; Valaši) by the Slavic peoples.
Statal Entities:
Wallachia ("Ungro-Wallachia" or"Wallachia Transalpina" in administrative sorces; "Ţara Românească" in Romanian Language) - between the Southern Carpathians and the Danube
Moldo-Wallachia ("Moldavia", Maurovlachia - "Black Wallachia", Moldovlachia or Ruso-Vlachia in Byzantine sources, Bogdan Iflak - "Bogdan's Wallachia", or even "Wallachia" in Polish sources, and "L`otra Wallachia" -the other Wallachia- in native sources) - between the Carpathians and the Nistru river.
Wallachia and Bulgaria - between the Danube and the Balkan Mountains
Great Wallachia ("Μεγάλη Βλαχία", Megáli Vlahía) - in Thessaly.
Regions:
Vlaşca - part of southern Wallachia
Greater Wallachia ("Muntenia") - east of the Olt river
Lower Wallachia ("Oltenia") - west of the Olt river
Walachia Cissalpina/Walachia citeriore (also called Vulaska, Vlaska,Valachia, Vlaskozemski, Parvan Vallachiam, etc.) - Banat
Upper Wallachia ("Άνω Βλαχία", Áno Vlahía) - in southern Macedonia and Epirus
Moscopole
Small Wallachia ("Μικρή Βλαχία", Mikrí Vlahía) - in Aetolia, Acarnania, Dorida (Doris), Locrida (Locris)
Old Wallachia ("Stara Vlaška") - in Bosnia
Stari Vlah ("the Old Vlach") - in Western Serbia
White Wallachia - in Moesia
Black Wallachia ("Morlachia") - in Dalmatia
Sirmium Wallachia - on the Sava river
Moravian Wallachia ("Valašsko") - in the Beskid Mountains of the Czech Republic
People
Map of Balkans with regions inhabited by Vlachs/Romanians highlightedDaco-Romanians (Romanians proper) , speaking the Romanian language (Daco-Romanian), known by that name due to their location in the territory of ancient Dacia, who live in:
Romania - 20 million
Moldova - 2.8 million
Ukraine - 400,000; in southern Bessarabia and northern Bukovina
Serbia - 70,473 (30,000 in Vojvodina and 40,000 in eastern Serbia)
Hungary - 15,000
Bulgaria - 11,500 (1,000 persons counted as "rumuni" and 10,500 persons counted als "vlasi")
Aromanians (speaking the Aromanian language), live in:
Greece, mainly in the Pindus Mountains (the Greek government does not recognise any ethnic divisions, so there are no exact statistics. See Demographics of Greece)
Albania - 200,000
Romania - 100,000
Republic of Macedonia - 80,000
Bulgaria - 10,500 incl. Vlachs.
Serbia - 15,000
Megleno-Romanians (speaking the Megleno-Romanian language), living in the region of Macedonia, specifically Greece and the Republic of Macedonia - 20,000.
Istro-Romanians (speaking the Istro-Romanian language) living in Croatia, with a population of 1,200, but with fewer than 200 acknowledged native speakers.
Culture
Many Vlachs were shepherds in the medieval times, driving their sheep through the mountains of Southeastern Europe. The Vlach shepherds reached as far as Southern Poland and Moravia in the North (by following the Carpathian range), Dinaric Alps in West, the Pindus mountains in South, and as far as the Caucasus Mountains in the east [1].
In many of these areas, the descendants of the Vlachs have lost their language, but their legacy still lives today in cultural influences: customs, folklore and the way of life of the mountain people, as well as in the place names of Romanian or Aromanian origin that are spread all across the region.
Another part of the Vlachs, especially those in the northern parts, in Romania and Moldova, were traditional farmers growing cereals. Linguists believe that the large vocabulary of Latin words related to agriculture shows that they have always been a farming Vlach population, unlike the Albanians, who have borrowed many of these words from Slavic.
Just like the language, the cultural links between the Northern Vlachs (Romanians) and Southern Vlachs (Aromanians) were broken by the 10th century, and since then, there were different cultural influences:
Romanian culture was influenced by neighbouring people such as Hungarians and Slavs and developed itself to what it is today. The 19th century saw an important opening toward Western Europe and cultural ties with France.
Aromanian culture developed initially as a pastoral culture, later to be greatly influenced by the Byzantine and Greek culture.
Religion
The religion of the Vlachs is predominantly Eastern Orthodox Christianity, but there are some regions where they are Catholics and Protestants (mainly in Transylvania) and a few are even Muslims (Megleno-Romanians from Greece who converted to Islam and have been living in Turkey since the 1923 exchange of populations).
History
The first record of a Balkan Romanic presence in the Byzantine period can be found in the writings of Procopius, in the 5th century. The writings mention forts with names such as Skeptekasas (Seven Houses), Burgulatu (Broad City), Loupofantana (Wolf's Well) and Gemellomountes (Twin Mountains). A Byzantine chronicle of 586 about an incursion against the Avars in the eastern Balkans may contain one of the earliest references to Vlachs. The account states that when the baggage carried by a mule slipped, the muleteer shouted, "Torna, torna, fratre!" ("Return, return, brother!"). However the account might just be a recording of one of the last appearances of Latin (Vulgar Latin).
Blachernae, the suburb of Constantinople, was named after a certain Duke from Scythia named "Blachernos". His name may be linked with the name "Blachs" (Vlachs).
In the 10th century, the Hungarians arrived in the Pannonian plain, and, according to the Gesta Hungarorum written by an anonymous chancellor of King Bela III of Hungary, the plain was inhabited by Slavs, Bulgars, Vlachs and pastores Romanorum (shepherds of the Romans) (in original: sclauij, Bulgarij et Blachij, ac pastores romanorum). However, the chronicle was written around 1146.
In 1185, two noble brothers from Tarnovo named Peter and Asen led a Bulgarian revolt against Byzantine Greek rule and declared Tsar Peter II (also known as Theodore Peter) as king of the reborn state. The following year, the Byzantines were forced to recognize Bulgaria's independence. Peter styled himself "Tsar of the Bulgars, Greeks, and Vlachs" as did most subsequent rulers of the Second Bulgarian Empire (see Vlach-Bulgar Rebellion).
History of Aromanians
History of Romania
See also
Thraco-Roman
List of Aromanians
List of Romanians
Lex Antiqua Valachorum
Supplex Libellus Valachorum
urther reading
Theodor Capidan, Aromânii, dialectul aromân. Studiul lingvistic ("Aromanians, Aromanian dialect, Linguistic Study"), Bucharest, 1932
Victor A. Friedman, "The Vlah Minority in Macedonia: Language, Identity, Dialectology, and Standardization" in Selected Papers in Slavic, Balkan, and Balkan Studies, ed. Juhani Nuoluoto, et al. Slavica Helsingiensa:21, Helsinki: University of Helsinki. 2001. 26-50. full text Though focussed on the Vlachs of Macedonia, has in-depth discussion of many topics, including the origins of the Vlachs, their status as a minority in various countries, their political use in various contexts, and so on.
Asterios I. Koukoudis, The Vlachs: Metropolis and Diaspora, 2003, ISBN 960-7760-86-7
George Murnu, Istoria românilor din Pind, Vlahia Mare 980-1259 ("History of the Romanians of the Pindus, Greater Vlachia, 980-1259"), Bucharest, 1913
VLACH
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Vlachs
Vlachs est une limite couvrante couvrant plusieurs peuples latins modernes descendant de la population de Latinised en Europe centrale, orientale et du sud-est. Ce s'appelle également Vallachians, Wallachians, Wlachs, Wallachs, Vlahs, Olahs ou Ulahs ; (Albanais : Vllenjë, Vllehë; Tchèque : Valaši ; Grec : Βλάχοι Vláhi ; Poli : Wołosi ; Sud slaves : Власи Vlasi ; Turc : Ulahlar ; Ukrainien : Волохи Volokhy). Les groupes qui se sont historiquement appelés Vlachs incluent : Roumains, Aromanians, Morlachs, Megleno-Roumains et Istro-Roumains de moderne-jour. Depuis la création de l'état roumain, le terme en anglais a été la plupart du temps employé pour ceux vivant en dehors de la Roumanie.
Le terme « Vlach » est à l'origine un exonym. Tout Vlach groupe de divers mots utilisés dérivés du romanus pour se rapporter : Români, Rumâni, Rumâri, Aromâni, Arumâni etc. (note : les Megleno-Roumains s'appellent de nos jours « Vlaşi », mais historiquement appelé « Rămâni » ; Les Istro-Roumains également ont adopté les noms Vlaşi, mais emploient toujours Rumâni et Rumâri pour se référer).
Vlachs descendent principalement du Romanised Dacians, Thracians et Illyrians, les populations indigènes des Balkans, et les colons romains (de diverses provinces de l'empire romain).
Les langues de Vlach, également appelées les langues romanes orientales, ont une origine commune de la langue Proto-Roumaine. Au cours des siècles, la fente de Vlachs dans de divers groupes de Vlach (voir la Roumanie dans les âges foncés) et mélangé aux populations voisines : Slaves, Grecs, Albanais, Cumans, et d'autres.
Presque toutes les nations modernes en Europe centrale et du sud-est (Autriche, Pologne, Hongrie, République Tchèque, Slovaquie, Ukraine, Serbie, Croatie, la République de Macédoine, Albanie, Grèce et Bulgarie.) ont des minorités indigènes de Vlach.
Article
principal d'étymologie : L'histoire de la limite Vlach
le mot Vlach est finalement d'origine germanique, du mot Walha, d'un nom employé par les peuples germaniques antiques pour mentionner (principalement) les voisins Roman-parlants. En tant que tels, il partage son histoire avec plusieurs noms ethniques toute à travers l'Europe, y compris le Gallois et les Wallons. Les slaves ont au commencement employé le Vlachs nommé en se rapportant à des personnes de Romanic en général. Plus tard, la signification est devenue différente plus étroit ou simplement. Par exemple l'Italie s'appelle Włochy dans le poli, et Olaszország (« pays d'Olasz ») dans le Hongrois.
Par l'histoire, le terme « Vlach » était employé souvent pour les groupes qui n'étaient pas éthniquement Vlachs, souvent de manière péjoratif - par exemple pour n'importe quelle communauté shepherding, pour des Serbes, ou pour des chrétiens par Muslims. Dans la région croate de Dalmatia, Vlaj/Vlah (chantez.) et Vlaji/Vlasi (pluriels) sont les termes employés par les habitants des villes côtières pour le peuple qui vivent intérieur ou de manière péjoratif : barbares qui sont venus de la montagne. En Grèce, le mot Βλάχος (Vláhos) est employé souvent comme slur contre tout le censément grossier ou uncultured la personne. Cependant, ces dernières années il y a eu un effort concerté par Vlachs grec de reprendre la limite de ses connotations négatives et de la proclamer ouvrir et fièrement leur identité de Vlach.
Wallachia
ce article ou section peut contenir la recherche originale ou les réclamations invérifiées.
Veuillez améliorer l'article en ajoutant des références. Voyez la page d'entretien pour des détails. (Septembre 2007)
sans compter que la séparation de quelques groupes (Aromanians, Megleno-Roumains) pendant l'âge de la migration, beaucoup de l'autre Vlachs pourrait être trouvé partout les Balkans, en tant que loin au nord comme la Pologne et en tant qu'ouest lointain comme territoire Moravie (une partie de République Tchèque moderne), et en tant que loin sud comme Croatie actuelle. Ils ont atteint ces régions à la recherche de meilleurs pâturages, et se sont appelés « Wallachians » (Vlasi ; Valaši) par les peuples slaves.
Entités de Statal :
Wallachia (« Ungro-Wallachia » ou " Wallachia Transalpina » dans les sorces administratifs ; « Ţara Românească » dans la langue roumaine) - entre les Carpathiens méridionaux et le Danube
Moldo-Wallachia (« Moldavia », Maurovlachia - « Wallachia noir », Moldovlachia ou Ruso-Vlachia dans des sources bizantines, Bogdan Iflak - « Wallachia de Bogdan », ou même « Wallachia » en sources polonaises, et « L otra Wallachia de ` » - l'autre Wallachia- dans des sources indigènes) - entre les Carpathiens et le fleuve de Nistru.
Wallachia et la Bulgarie - entre le Danube et les balkans
grand Wallachia (« Μεγάλη Βλαχία », Megáli Vlahía) - dans Thessaly.
Régions :
Vlaşca - une partie de Wallachia méridional
plus grand Wallachia (« Muntenia ») - à l'est du fleuve d'Olt
Wallachia inférieur (« Oltenia ») - à l'ouest du citeriore de Walachia
Cissalpina/Walachia de fleuve d'Olt (également appelé Vulaska, Vlaska, Valachia, Vlaskozemski, Parvan Vallachiam, etc.) - Banat
Wallachia supérieur (« Άνω Βλαχία », Áno Vlahía) - dans Macédoine et Epirus méridionaux
Moscopole
petit Wallachia (« Μικρή Βλαχία », Mikrí Vlahía) - dans Aetolia, Acarnania, Dorida (Doris), Locrida (Locris)
vieux Wallachia (« Stara Vlaška ») - en Bosnie
Stari Vlah (« le vieux Vlach ») - en Serbie occidentale
Wallachia blanc - dans Moesia
Wallachia noir (« Morlachia ») - dans Dalmatia
Sirmium Wallachia - sur le fleuve de Sava
Moravian Wallachia (« Valašsko ») - dans les montagnes de Beskid de la carte de personnes
de République Tchèque
des Balkans avec des régions habitées par les highlightedDaco-Roumains de Vlachs/de Roumains (Roumains proprement dits), parlant la langue roumaine (Daco-Roumaine), connue par ce nom dû à leur endroit dans le territoire de Dacia antique, dans qui vivez :
La Roumanie - 20 millions
de Moldau - 2.8 millions
de l'Ukraine - 400.000 ; dans Bessarabia méridional et Bukovina nordique
Serbie - 70.473 (30.000 dans vojvodina et 40.000 en Serbie orientale)
Hongrie - 15.000
Bulgarie - 11.500 (1.000 personnes comptées en tant que le « rumuni » et 10.500 als comptés par personnes « vlasi »)
Aromanians (parlant la langue d'Aromanian), vivent dans :
La Grèce, principalement dans les montagnes de Pindus (le gouvernement grec n'identifie aucune division ethnique, tellement là ne sont aucune statistique exacte. Voir la démographie de la Grèce)
Albanie - 200.000
Roumanie - la République
100.000 de Macédoine - 80.000
Bulgarie - l'incl 10.500. Vlachs.
La Serbie - 15.000
Megleno-Roumains (parlant la langue Megleno-Roumaine), vivant dans la région de Macédoine, spécifiquement de la Grèce et de la République de Macédoine - 20.000.
Istro-Roumains (parlant la langue Istro-Roumaine) vivant en Croatie, avec une population de 1.200, mais avec moins de 200 naturels reconnus.
Cultivez
les beaucoup de Vlachs étaient des bergers dans les temps médiévaux, conduisant leurs moutons par les montagnes de l'Europe du sud-est. Les bergers de Vlach ont atteint jusque la Pologne et la Moravie dans le nord (en suivant la gamme carpathienne), les Alpes méridionaux de Dinaric dans l'ouest, les montagnes de Pindus dans les sud, et jusque les montagnes de Caucase dans l'est [1].
在许多这些区域, Vlachs的后裔今天丢失了他们的语言,但他们的遗产静物画在文化影响: coutumes, folklore et le mode de vie des montagnards, aussi bien que dans les noms de lieu d'origine de Roumain ou d'Aromanian qui sont écartés tous à travers la région.
Une autre partie du Vlachs, particulièrement ceux dans les parties nord, en Roumanie et Moldau, étaient les fermiers traditionnels cultivant des céréales. Les linguistes croient que le grand vocabulaire des mots latins s'est relié à l'agriculture prouve qu'ils ont toujours été une population cultivatrice de Vlach, à la différence des Albanais, qui ont emprunté plusieurs de ces mots à slave.
Juste comme la langue, les liens culturels entre le Vlachs nordique (Roumains) et Vlachs méridional (Aromanians) y avait cassé par le 10ème siècle, et depuis lors, il étaient différentes influences culturelles :
La culture roumaine a été influencée par les personnes voisines telles que des Hongrois et des Slaves et s'est développée à ce que c'est aujourd'hui. Le 19ème siècle a vu une ouverture importante vers Europe de l'ouest et cravates culturelles avec la France.
La culture d'Aromanian s'est développée au commencement comme culture pastorale, pour être considérablement influencée plus tard par la culture bizantine et grecque.
La religion
la religion du Vlachs est christianisme orthodoxe principalement oriental, mais il y a quelques régions où ils sont des catholiques et des protestants (principalement dans Transylvania) et uns sont même les musulmans (Megleno-Roumains de Grèce qui a convertis en Islam et avait habité en Turquie puisque l'échange 1923 des populations).
L'histoire
le premier disque d'une présence balkanique de Romanic dans la période bizantine peut être trouvée dans les écritures de Procopius, au 5ème siècle. Les écritures mentionnent des forts avec des noms tels que Skeptekasas (sept Chambres), Burgulatu (large ville), Loupofantana (le puits du loup) et Gemellomountes (montagnes jumelles). Une chronique bizantine de 586 au sujet d'une incursion contre l'Avars aux Balkans orientaux peut contenir une des références les plus tôt à Vlachs. Compte déclaré qui quand les bagages ont porté par une mule glissée, le muleteer ont crié, « Torna, torna, fratre ! » (« Retour, retour, frère ! »). Cependant le compte pourrait juste être un enregistrement d'un des derniers aspects du latin (latin vulgaire).
Blachernae, la banlieue de Constantinople, a été appelé après qu'un certain duc de Scythia ait appelé « Blachernos ». Son nom peut être lié avec le « Blachs » nommé (Vlachs).
Au 10ème siècle, les Hongrois sont arrivés dans la plaine de Pannonian, et, selon le Gesta Hungarorum écrit par un chancelier anonyme du Roi Bela III de la Hongrie, la plaine a été habité par Slavs, Bulgars, Vlachs et pastores Romanorum (bergers du Romans) (dans l'original : sclauij, Bulgarij et Blachij, romanorum de pastores à C.A.). Cependant, la chronique a été écrite autour de 1146.
En 1185, deux frères nobles de Tarnovo ont appelé Peter et Asen a mené une révolte bulgare contre la règle grecque bizantine et a déclaré Tsar Peter II (également connu sous le nom de Theodore Peter) comme roi de l'état de rené. L'année suivante, le Byzantines ont été forcés pour identifier l'indépendance de la Bulgarie. Peter s'est dénommé « Tsar du Bulgars, Grecs, et de Vlachs » de même que la plupart des règles suivantes du deuxième empire bulgare (voir la rébellion de Vlach-Bulgar).
L'histoire de l'histoire
d'Aromanians de la Roumanie
voient également
la liste
Thraco-Romaine de liste
d'Aromanians de lecture
Theodor Capidan,
Aromânii, aromân
d'urther de Lex
Antiqua Valachorum Supplex Libellus Valachorum de Roumains de dialectul. Studiul lingvistic (« dialecte d'Aromanians, d'Aromanian, étude linguistique »), Bucarest, Victor
1932 A. Friedman, « la minorité de Vlah dans Macédoine : Langue, identité, Dialectology, et étalonnage " en journal choisi dans des études slaves, balkaniques, et balkaniques, E-D. Juhani Nuoluoto, et autres. Slavica Helsingiensa : 21, Helsinki : Université de Helsinki. 2001. 26-50. à texte intégral cependant concentré sur le Vlachs de Macédoine, a la discussion détaillée de beaucoup de matières, y compris les origines du Vlachs, de leur statut en tant que minorité dans plusieurs pays, leur utilisation politique dans divers contextes, et ainsi de suite.
Asterios I. Koukoudis, le Vlachs : Métropole et Diaspora, 2003, ISBN 960-7760-86-7
George Murnu, vacarme Pind, jument de românilor d'Istoria de Vlahia 980-1259 (« histoire des Roumains du Pindus, du Vlachia plus grand, 980-1259 »), Bucarest, 1913
VLACH
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Vlachs
Vlachs es un término combinado que cubre a varios personas latinos modernos que descienden de la población de Latinised en Europa central, del este y del sudeste. También se llama Vallachians, Wallachians, Wlachs, Wallachs, Vlahs, Olahs o Ulahs; (Albanés: Vllenjë, Vllehë; Checo: Valaši; Griego: Βλάχοι Vláhi; Pulimento: Wołosi; Slavic del sur: Власи Vlasi; Turco: Ulahlar; Ucraniano: Волохи Volokhy). Los grupos que históricamente se han llamado Vlachs incluyen: rumanos, Aromanians, Morlachs, Megleno-Rumanos e Istro-Rumanos del moderno-día. Desde la creación del estado rumano, el término en inglés se ha utilizado sobre todo para ésos que vivían fuera de Rumania.
El término “Vlach” es originalmente un exonym. Todo el Vlach agrupa las varias palabras usadas derivadas de romanus para referirse: Români, Rumâni, Rumâri, Aromâni, Arumâni etc. (nota: los Megleno-Rumanos hoy en día se llaman “Vlaşi”, pero históricamente llamado “Rămâni”; Los Istro-Rumanos también han adoptado los nombres Vlaşi, pero todavía utilizan Rumâni y Rumâri para referirse).
Vlachs desciende predominante del Romanised Dacians, Thracians e Illyrians, las poblaciones indígenas de los Balcanes, y los colonos romanos (de varias provincias del imperio romano).
Las idiomas de Vlach, también llamadas las idiomas románticas del este, tienen un origen común de la lengua Proto-Rumana. Sobre los siglos, la fractura de Vlachs en los varios grupos de Vlach (véase Rumania en las edades oscuras) y mezclado con las poblaciones vecinas: Eslavos, Griegos, albaneses, Cumans, y otros.
Casi todas las naciones modernas en Europa central y del sudeste (Austria, Polonia, Hungría, república checa, Eslovaquia, Ucrania, Serbia, Croatia, la república de Macedonia, Albania, Grecia y Bulgaria.) tienen minorías nativas de Vlach.
Artículo
principal del Etymology: La historia del término Vlach
la palabra Vlach está en última instancia de origen germánico, de la palabra Walha, de un nombre usado por la gente germánica antigua para referir (principalmente) a vecinos de Romance-discurso. Como tal, comparte su historia con varios nombres étnicos toda a través de Europa, incluyendo el Galés y el Walloons. La gente de Slavic utilizó inicialmente el Vlachs conocido al referir a la gente de Romanic en general. Después, el significado se convirtió en un diferente más estrecho o justo. Por ejemplo Italia se llama Włochy en pulimento, y Olaszország (“país de Olasz”) en húngaro.
Con historia, el término “Vlach” era de uso frecuente para los grupos que no eran étnico Vlachs, a menudo pejoratively - por ejemplo para cualquier comunidad shepherding, para los servios, o para los cristianos de Muslims. En la región croata de Dalmatia, Vlaj/Vlah (cante.) y Vlaji/Vlasi (plurales) son los términos usados por los habitantes de las ciudades costeras para la gente que vive interior o pejoratively: bárbaros que vinieron de la montaña. En Grecia, la palabra Βλάχος (Vláhos) es de uso frecuente como slur contra supuesto uncouth o uncultured a persona. Sin embargo, estos últimos años ha habido un esfuerzo concertado por Vlachs griego de reclamar el término de sus connotaciones negativas y de proclamarlo abiertamente y orgulloso su identidad de Vlach.
Wallachia
este artículo o sección puede contener la investigación original o unverified demandas.
Mejore por favor el artículo agregando referencias. Vea la página de la charla para los detalles. (Septiembre de 2007)
además de la separación de algunos grupos (Aromanians, Megleno-Rumanos) durante la edad de la migración, mucha el otro Vlachs se podría encontrar por todas partes los Balcanes, como lejos al norte como Polonia y como oeste lejano como el territorio Moravia (parte de la república checa moderna), y como lejos al sur como el Croatia actual. Alcanzaron estas regiones en busca de pastos mejores, y fueron llamados “Wallachians” (Vlasi; Valaši) por la gente de Slavic.
Entidades de Statal:
Wallachia (“Ungro-Wallachia” o " Wallachia Transalpina” en sorces administrativos; “Ţara Românească” en lengua rumana) - entre los Cárpatos meridionales y el Danubio
Moldo-Wallachia (“Moldavia”, Maurovlachia - “Wallachia negro”, Moldovlachia o Ruso-Vlachia en fuentes Byzantine, Bogdan Iflak - “Wallachia de Bogdan”, o aún “Wallachia” en fuentes polacas, y “L otra Wallachia del `” - el otro Wallachia- en fuentes nativas) - entre los Cárpatos y el río de Nistru.
Wallachia y Bulgaria - entre el Danubio y las montañas balcánicas
gran Wallachia (“Μεγάλη Βλαχία”, Megáli Vlahía) - en Thessaly.
Regiones:
Vlaşca - parte de Wallachia meridional
mayor Wallachia (“Muntenia”) - al este del río un Wallachia
más bajo (“Oltenia” de Olt) - al oeste del citeriore de Walachia
Cissalpina/Walachia del río de Olt (también llamado Vulaska, Vlaska, Valachia, Vlaskozemski, Parvan Vallachiam, etc.) - Banat
Wallachia superior (“Άνω Βλαχία”, Áno Vlahía) - en Macedonia y Epirus meridionales
Moscopole
Wallachia pequeño (“Μικρή Βλαχία”, Mikrí Vlahía) - en Aetolia, Acarnania, Dorida (Doris), Locrida (Locris)
viejo Wallachia (“Stara Vlaška”) - en Bosnia
Stari Vlah (“el viejo Vlach”) - en Serbia occidental
Wallachia blanco - en Moesia
Wallachia negro (“Morlachia”) - en Dalmatia
Sirmium Wallachia - en el río Moravian
Wallachia (“Valašsko” de Sava) - en las montañas de Beskid del mapa de la gente
de la república
checa de Balcanes con las regiones habitadas por los highlightedDaco-Rumanos de Vlachs/de los rumanos (rumanos apropiados), hablando la lengua rumana (Daco-Rumana), sabida por ese nombre debido a su localización en el territorio de Dacia antiguo, en quienes viva:
Rumania - 20 millones de
Moldova - 2.8 millones de
Ucrania - 400.000; en Bessarabia meridional y Bukovina norteño
Serbia - 70.473 (30.000 en Vojvodina y 40.000 en Serbia del este)
Hungría - 15.000
Bulgaria - 11.500 (1.000 personas contadas como “rumuni” y 10.500 als contados las personas “vlasi”)
Aromanians (que habla la lengua de Aromanian), viven en:
Grecia, principalmente en las montañas de Pindus (el gobierno griego no reconoce ninguna divisiones étnica, tan allí no es ninguna estadística exacta. Vea el Demographics de Grecia)
Albania - 200.000
Rumania - la república
100.000 de Macedonia - 80.000
Bulgaria - el incl 10.500. Vlachs.
Serbia - 15.000
Megleno-Rumanos (que hablan la lengua Megleno-Rumana), viviendo en la región de Macedonia, específicamente de Grecia y de la república de Macedonia - 20.000.
Istro-Rumanos (que hablan la lengua Istro-Rumana) que viven en el Croatia, con una población de 1.200, pero con menos de 200 nativos reconocidos.
Cultive
muchos Vlachs eran pastores en los tiempos medievales, conduciendo sus ovejas a través de las montañas de Europa del sudeste. Los pastores de Vlach alcanzaron hasta Polonia y Moravia en el norte (siguiendo la gama cárpata), las montan@as meridionales en el oeste, las montañas de Dinaric de Pindus en el sur, y hasta las montañas del Cáucaso en el este [1].
En muchas de estas áreas, los descendientes del Vlachs han perdido su lengua, pero su herencia todavía vive hoy en influencias culturales: costumbres, folklore y la manera de la vida de la gente de montaña, así como en los topónimos del origen del rumano o de Aromanian que se separan todos a través de la región.
Otra parte del Vlachs, especialmente ésas en las partes norteñas, en Rumania y Moldova, era granjeros tradicionales que producían los cereales. Los lingüistas creen que el vocabulario grande de las palabras latinas se relacionó con la agricultura demuestra que han sido siempre una población de Vlach que cultivaba, desemejante de los albaneses, que han pedido prestados muchas de estas palabras de Slavic.
Justo como la lengua, los acoplamientos culturales entre el Vlachs norteño (rumanos) y Vlachs meridional (Aromanians) había quebrado por el 10mo siglo, y desde entonces, era diversas influencias culturales:
La cultura rumana fue influenciada por la gente vecina tal como húngaros y eslavos y se desarrolló a cuál es hoy. El diecinueveavo siglo consideró una abertura importante hacia Europa occidental y lazos culturales con Francia.
La cultura de Aromanian se convirtió inicialmente como cultura pastoral, para ser influenciada más adelante grandemente por la cultura Byzantine y griega.
La religión
la religión del Vlachs es cristianismo ortodoxo predominante del este, pero hay algunas regiones donde están católicos y los Protestants (principalmente en Transylvania) y algunos es incluso los musulmanes (Megleno-Rumanos de Grecia que convirtió al Islam y ha estado viviendo en Turquía puesto que el intercambio 1923 de poblaciones).
La historia
el primer expediente de una presencia balcánica de Romanic en el período Byzantine se puede encontrar en las escrituras de Procopius, en el 5to siglo. Las escrituras mencionan fortalezas con nombres tales como Skeptekasas (siete casas), Burgulatu (amplia ciudad), Loupofantana (pozo del lobo) y Gemellomountes (montañas gemelas). Un chronicle Byzantine de 586 sobre una incursión contra el Avars en los Balcanes del este puede contener una de las referencias más tempranas a Vlachs. Los estados de cuenta que cuando el bagaje llevó por una mula deslizada, el muleteer gritaron, “Torna, torna, fratre!” ¡(“Vuelta, vuelta, hermano! ”). Sin embargo la cuenta pudo apenas ser una grabación de uno de los aspectos pasados del latín (latín vulgar).
Blachernae, el suburbio de Constantinople, fue nombrado después de que cierto duque de Scythia nombrara “Blachernos”. Su nombre se puede ligar al “Blachs conocido” (Vlachs).
En el 10mo siglo, los húngaros llegaron en el llano de Pannonian, y, según el Gesta Hungarorum escrito por un canciller anónimo de rey Bela III de Hungría, el llano fue habitado por slavs, Bulgars, Vlachs y los pastores Romanorum (pastores del Romans) (en original: sclauij, Bulgarij et Blachij, romanorum de los pastores de la CA). Sin embargo, el chronicle fue escrito alrededor de 1146.
En 1185, dos hermanos nobles de Peter nombrado Tarnovo y Asen condujeron una rebelión búlgara contra regla griega Byzantine y declararon Tsar Peter II (también conocido como Theodore Peter) como rey del estado del reborn. El año siguiente, el Byzantines fue forzado para reconocer la independencia de Bulgaria. Peter se labró “Tsar del Bulgars, Griegos, y de Vlachs” al igual que la mayoría de las reglas subsecuentes del segundo imperio búlgaro (véase la rebelión de Vlach-Bulgar).
La historia de la historia
de Aromanians de Rumania
considera también
la lista
Thraco-Romana de la lista
de Aromanians de la lectura
Theodor Capidan,
Aromânii, aromân
del urther de Lex
Antiqua Valachorum Supplex Libellus Valachorum de los rumanos del dialectul. Studiul lingvistic (“dialecto de Aromanians, de Aromanian, estudio lingüístico”), Bucarest, vencedor
1932 A. Friedman, “la minoría de Vlah en Macedonia: Lengua, identidad, Dialectology, y estandardización " en papeles seleccionados en Slavic, Balcan, y los estudios balcánicos, ed. Juhani Nuoluoto, y otros. Slavica Helsingiensa: 21, Helsinki: Universidad de Helsinki. 2001. 26-50. con texto completo centrada sin embargo en el Vlachs de Macedonia, tiene discusión profundizada de muchos asuntos, incluyendo los orígenes del Vlachs, de su estado como minoría en varios países, su uso político en varios contextos, y así sucesivamente.
Asterios I. Koukoudis, el Vlachs: Metrópoli y Diaspora, 2003, ISBN 960-7760-86-7
George Murnu, dinar Pind, yegua del românilor de Istoria de Vlahia 980-1259 (“historia de los rumanos del Pindus, del mayor Vlachia, 980-1259”), Bucarest, 1913
VLACH
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Vlachs
Vlachs è un termine generale che copre parecchia gente latina moderna che discende dalla popolazione di Latinised in Europa centrale, orientale e del sud-est. Inoltre è denominato Vallachians, Wallachians, Wlachs, Wallachs, Vlahs, Olahs o Ulahs; (Albanese: Vllenjë, Vllehë; Ceco: Valaši; Greco: Βλάχοι Vláhi; Smalto: Wołosi; Slavic del sud: Власи Vlasi; Turco: Ulahlar; Ucraino: Волохи Volokhy). I gruppi che storicamente sono stati denominati Vlachs includono: rumeni, Aromanians, Morlachs, Megleno-Rumeni e Istro-Rumeni di moderno-giorno. Poiché la creazione del rumeno dichiara, il termine in inglese principalmente è stato usato per quelli che vivono fuori della Romania.
Il termine “Vlach„ è originalmente un exonym. Tutto il Vlach raggruppa le varie parole usate derivate dal romanus per riferirsi: Români, Rumâni, Rumâri, Aromâni, Arumâni ecc. (nota: i Megleno-Rumeni al giorno d'oggi si denominano “Vlaşi„, ma storicamente denominato “Rămâni„; I Istro-Rumeni inoltre hanno adottato i nomi Vlaşi, ma ancora usano Rumâni e Rumâri per riferirsi).
Vlachs discende principalmente dal Romanised Dacians, Thracians e Illyrians, le popolazioni indigene dei Balcani e colonizzatori romani (dalle varie province dell'impero romano).
Le lingue di Vlach, anche denominate le lingue romanzesche orientali, hanno un'origine comune dalla lingua Proto-Rumena. Durante i secoli, la spaccatura di Vlachs nei vari gruppi di Vlach (veda la Romania nelle età scure) e mescolato con le popolazioni vicine: Slavs, Greci, albanesi, Cumans ed altri.
Quasi tutte le nazioni moderne in Europa centrale e del sud-est (Austria, Polonia, Ungheria, Repubblica ceca, Slovacchia, Ucraina, Serbia, Croatia, Repubblica di Macedonia, Albania, Grecia e Bulgaria.) hanno minoranze natali di Vlach.
Articolo
principale di Etymology: La storia del termine Vlach
la parola Vlach è infine dell'origine germanica, dalla parola Walha, di un nome usato dalla gente germanica antica per riferirsi (pricipalmente) ai vicini Romanzesco-parlanti. Come tali, ripartisce la relativa storia con parecchi nomi etnici tutta attraverso Europa, compreso la Lingua gallese e il Walloons. La gente di Slavic inizialmente ha usato il Vlachs nome quando si riferisce alla gente di Romanic generalmente. Più tardi, il significato si è trasformato in in differente più stretto o solo. Per esempio l'Italia è denominata Włochy nello smalto e Olaszország (“paese di Olasz„) nell'ungherese.
Con storia, il termine “Vlach„ era usato spesso per i gruppi che non erano etnico Vlachs, spesso pejoratively - per esempio per tutta la Comunità shepherding, per i serbi, o per i cristiani da Muslims. Nella regione Croatian di Dalmatia, Vlaj/Vlah (canti.) e Vlaji/Vlasi (plurali) sono i termini usati dagli abitanti delle città litoranee per la gente che vive interno o pejoratively: barbarians che sono venuto dalla montagna. In Grecia, la parola Βλάχος (Vláhos) è usata spesso come slur contro affatto presunto uncouth o uncultured la persona. Tuttavia, negli ultimi anni ci è stato uno sforzo concordato da Vlachs greco riprendere il termine dalle relative connotazioni negative ed affermare apertamente e fiero la loro identità di Vlach.
Wallachia
questo articolo o sezione può contenere la ricerca originale o unverified i reclami.
Migliori prego l'articolo aggiungendo i riferimenti. Veda la pagina di colloquio per i particolari. (Settembre 2007)
oltre alla separazione di alcuni gruppi (Aromanians, Megleno-Rumeni) durante l'età di espansione, molta l'altro Vlachs potrebbe essere trovato dappertutto i Balcani, come estremo a nord come Polonia e come estremo ovest come il territorio Moravia (parte della Repubblica ceca moderna) e come estremo verso il sud come il Croatia attuale. Hanno raggiunto queste regioni alla ricerca dei pascoli migliori e sono stati chiamati “Wallachians„ (Vlasi; Valaši) dalla gente di Slavic.
Entità di Statal:
Wallachia (“Ungro-Wallachia„ o " Wallachia Transalpina„ nei sorces amministrativi; “Ţara Românească„ nella lingua rumena) - fra i Carpathians del sud ed il Danubio
Moldo-Wallachia (“Moldavia„, Maurovlachia - “Wallachia nero„, Moldovlachia o Ruso-Vlachia nelle fonti Byzantine, Bogdan Iflak - “Wallachia del Bogdan„, o persino “Wallachia„ nelle fonti polacche e “nella L otra Wallachia del `„ - l'altro Wallachia- nelle fonti natali) - fra i Carpathians ed il fiume di Nistru.
Wallachia e la Bulgaria - fra il Danubio e le montagne Balkan
Wallachia grande (“Μεγάλη Βλαχία„, Megáli Vlahía) - in Thessaly.
Regioni:
Vlaşca - parte di Wallachia del sud
Wallachia più grande (“Muntenia„) - ad est del fiume Wallachia
più basso (“Oltenia„ di Olt) - ad ovest del citeriore di Walachia
Cissalpina/Walachia del fiume di Olt (anche denominato Vulaska, Vlaska, Valachia, Vlaskozemski, Parvan Vallachiam, ecc.) - Banat
Wallachia superiore (“Άνω Βλαχία„, Áno Vlahía) - in Macedonia e in Epirus del sud
Moscopole
piccolo Wallachia (“Μικρή Βλαχία„, Mikrí Vlahía) - in Aetolia, Acarnania, Dorida (Doris), Locrida (Locris)
vecchio Wallachia (“Stara Vlaška„) - in Bosnia
Stari Vlah (“il vecchio Vlach„) - in Serbia occidentale
Wallachia bianco - in Moesia
Wallachia nero (“Morlachia„) - in Dalmatia
Sirmium Wallachia - sul fiume Moravian
Wallachia (“Valašsko„ di Sava) - nelle montagne di Beskid del programma della gente
della Repubblica
ceca dei Balcani con le regioni abitate dai highlightedDaco-Rumeni rumeni/del Vlachs (rumeni propriamente detti), parlanti la lingua rumena (Daco-Rumena), conosciuta da quel nome dovuto la loro posizione nel territorio di Dacia antico, che viva in:
La Romania - 20 milione
Moldova - le 2.8 milione
Ucraina - 400.000; in Bessarabia del sud e in Bukovina nordico
Serbia - 70.473 (30.000 in vojvodina e 40.000 in Serbia orientale)
Ungheria - 15.000
Bulgaria - 11.500 (1.000 persone contate come “rumuni„ e 10.500 als contati persone “vlasi„)
Aromanians (che parla la lingua di Aromanian), vivono in:
La Grecia, pricipalmente nelle montagne di Pindus (il governo greco non riconosce alcune divisioni etniche, così là è le statistiche esatte. Veda il Demographics della Grecia)
Albania - 200.000
Romania - la Repubblica
100.000 di Macedonia - 80.000
Bulgaria - incl 10.500. Vlachs.
La Serbia - 15.000
Megleno-Rumeni (che parlano la lingua Megleno-Rumena), viventi nella regione di Macedonia, specificamente della Grecia e della Repubblica di Macedonia - 20.000.
Istro-Rumeni (che parlano la lingua Istro-Rumena) che vivono nel Croatia, con una popolazione di 1.200, ma con meno di 200 indigeni riconosciuti.
Coltivi
i molti Vlachs erano shepherds nei tempi medioevali, moventi le loro pecore attraverso le montagne di Europa del sud-est. Gli shepherds di Vlach hanno raggiunto fino alla Polonia ed alla Moravia nel nord (quanto segue la gamma carpatica), alle alpi del sud nell'ovest, le montagne di Dinaric di Pindus nel sud e fino alle montagne del Caucaso nell'est [1].
In molte di queste zone, i discendenti del Vlachs hanno perso la loro lingua, ma la loro eredità ancora vive oggi nelle influenze culturali: abitudini, folclore ed il modo di vivere della gente di montagna, così come nei nomi di luogo dell'origine di Aromanian o del rumeno che sono sparsi tutti attraverso la regione.
Un'altra parte del Vlachs, particolarmente quelle nelle parti settentrionali, in Romania e Moldova, era coltivatori tradizionali che coltivano i cereali. I linguisti ritengono che il grande vocabolario delle parole latine si sia riferito all'agricoltura indichi che sono stati sempre una popolazione d'agricoltura di Vlach, diverso degli albanesi, che hanno preso in prestito molte di queste parole da Slavic.
Giusto come la lingua, i collegamenti culturali fra il Vlachs nordico (rumeni) e Vlachs del sud (Aromanians) era rotto entro il decimo secolo e da allora, ci era influenze culturali differenti:
La coltura rumena è stata influenzata dalla gente vicina quali gli ungheresi e gli Slavs e si è sviluppata a che cosa è oggi. Il diciannovesimo secolo ha visto un'apertura importante verso Europa occidentale ed i legami culturali con la Francia.
La coltura di Aromanian si è sviluppata inizialmente come coltura pastoral, più successivamente notevolmente per essere influenzata dalla coltura Byzantine e greca.
La religione
la religione del Vlachs è Christianity ortodosso principalmente orientale, ma ci sono alcune regioni dove sono cattolici e Protestants (pricipalmente in Transylvania) ed alcuni sono persino musulmani (Megleno-Rumeni dalla Grecia che si è convertita in Islam e sta vivendo in Turchia poiché lo scambio 1923 di popolazioni).
La storia
la prima annotazione di una presenza Balkan di Romanic nel periodo Byzantine può essere trovata nelle scritture di Procopius, nel quinto secolo. Le scritture accennano i forts con i nomi quali Skeptekasas (sette Camere), Burgulatu (vasta città), Loupofantana (pozzo del lupo) e Gemellomountes (montagne gemellate). Un chronicle Byzantine di 586 circa un'incursione contro il Avars nei Balcani orientali può contenere uno dei riferimenti più iniziali a Vlachs. Il cliente dichiara che quando il bagaglio ha trasportato da un mulo slittato, il muleteer ha gridato, “Torna, il torna, fratre!„ (“Ritorno, ritorno, fratello! „). Tuttavia il cliente potrebbe appena essere una registrazione di una di ultime apparenze di Latino (Latino Vulgar).
Blachernae, il sobborgo di Constantinople, è stato chiamato dopo che un duca sicuro da Scythia chiamasse “Blachernos„. Il suo nome può essere collegato con “il Blachs„ nome (Vlachs).
Nel decimo secolo, gli ungheresi sono arrivato nella pianura di Pannonian e, secondo il Gesta Hungarorum scritto da un cancelliere anonimo del re Bela III dell'Ungheria, la pianura è stato abitato da Slavs, da Bulgars, da Vlachs e da pastores Romanorum (shepherds del Romans) (nell'originale: sclauij, Bulgarij et Blachij, romanorum dei pastores di CA). Tuttavia, il chronicle è stato scritto verso 1146.
In 1185, i due fratelli nobili da Tarnovo hanno chiamato Peter e Asen ha condotto una sommossa bulgara contro la regola greca Byzantine e Tsar dichiarato Peter II (anche conosciuto come Theodore Peter) come il re del reborn dichiara. Il seguente anno, il Byzantines è stato costretto per riconoscere l'indipendenza della Bulgaria. Peter si è designato “Tsar del Bulgars, Greci e di Vlachs„ come la maggior parte dei righelli successivi del secondo impero bulgaro (veda la ribellione di Vlach-Bulgar).
La storia di storia
di Aromanians della Romania
vede inoltre
la lista
Thraco-Romana della lista
di Aromanians della lettura
Theodor Capidan,
Aromânii, aromân
del urther di Lex
Antiqua Valachorum Supplex Libellus Valachorum dei rumeni del dialectul. Studiul lingvistic (“dialetto di Aromanian, di Aromanians, studio linguistico„), Bucarest, Victor
1932 A. Friedman, “la minoranza di Vlah in Macedonia: Lingua, identità, Dialectology e normalizzazione " in carte selezionate Slavic, nel Balcani e gli studi Balkan, ed. Juhani Nuoluoto, ed altri. Slavica Helsingiensa: 21, Helsinki: Università di Helsinki. 2001. 26-50. a testo integrale comunque messo a fuoco sul Vlachs di Macedonia, ha la discussione approfondita su molti soggetti, compreso le origini del Vlachs, la loro condizione come minoranza in diversi paesi, loro uso politico in vari contesti e così via.
Asterios I. Koukoudis, il Vlachs: Metropolis e Diaspora, 2003, ISBN 960-7760-86-7
George Murnu, din Pind, cavalla di românilor di Istoria di Vlahia 980-1259 (“storia dei rumeni del Pindus, del Vlachia più grande, 980-1259„), Bucarest, 1913
VLACH
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Vlachs
Vlachs ist eine umfassende Bezeichnung, die einige moderne lateinische Völker bedeckt, die von der Latinised Bevölkerung in zentralem, Ost- und südöstlichem Europa absteigen. Es wird auch Vallachians, Wallachians, Wlachs, Wallachs, Vlahs, Olahs oder Ulahs genannt; (Albaner: Vllenjë, Vllehë; Tscheche: Valaši; Grieche: Βλάχοι Vláhi; Poliermittel: Wołosi; SüdSlavic: Власи Vlasi; Das Türkische: Ulahlar; Ukrainisch: Волохи Volokhy). Gruppen, die historisch Vlachs angerufen worden sind, schließen ein: Moderntagrumänen, Aromanians, Morlachs, Megleno-Rumänen und Istro-Rumänen. Seit der Kreation des rumänischen Zustandes, ist die Bezeichnung auf englisch meistens für die verwendet worden, die außerhalb Rumäniens leben.
Die Bezeichnung „Vlach“ ist ursprünglich ein exonym. Alles Vlach gruppiert die verwendeten verschiedenen Wörter, die vom romanus abgeleitet werden, um sich auf zu beziehen: Români, Rumâni, Rumâri, Aromâni, Arumâni etc. (Anmerkung: die Megleno-Rumänen nennen sich heutzutage „Vlaşi“, aber historisch genannt „Rămâni“; Die Istro-Rumänen auch haben die Namen Vlaşi angenommen, aber noch Rumâni und Rumâri verwenden, um sich auf zu beziehen).
Vlachs steigen überwiegend vom Romanised Dacians, Thracians und Illyrians, die eingeborenen Bevölkerungen der Balkan und römische Kolonisten ab (von den verschiedenen Provinzen des römischen Reiches).
Die Vlach Sprachen, auch genannt die östlichen Romanze Sprachen, haben einen allgemeinen Ursprung von der Proto-Rumänischen Sprache. Über den Jahrhunderten die Vlachs Spalte in verschiedene Vlach Gruppen (sehen Sie Rumänien im dunklen Alter) und gemischt mit benachbarten Bevölkerungen: Slavs, Grieche, Albaner, Cumans und andere.
Fast alle modernen Nationen in zentralem und südöstlichem Europa (Österreich, Polen, Ungarn, tschechische Republik, Slowakei, Ukraine, Serbien, Kroatien, die Republik von Mazedonien, Albanien, Griechenland und Bulgarien.) haben gebürtige Vlach Minoritäten.
Etymologie
hauptartikel: Geschichte der Bezeichnung Vlach
das Wort Vlach ist schließlich vom germanischen Ursprung, vom Wort Walha, von einem Namen, der von den alten germanischen Völkern verwendet wird, um sich (hauptsächlich) auf Romanze-sprechende Nachbarn zu beziehen. Als solcher, teilt es seine Geschichte mit einigen ethnischen Namen alle über Europa, einschließlich den Waliser und das Walloons. Slavic Leute verwendeten zuerst das NamensVlachs, als, auf Romanic Leute im allgemeinen beziehend. Später wurde die Bedeutung schmaleres oder gerechtes unterschiedliches. Z.B. Italien wird Włochy im Poliermittel und Olaszország („Olasz Land“) auf Ungarn genannt.
Durch Geschichte war die Bezeichnung „Vlach“ für Gruppen, die nicht ethnisch Vlachs waren, häufig abwertend - z.B. für jede mögliche shepherding Gemeinschaft, für Serben oder für Christen durch Muslims häufig benutzt. In der kroatischen Region von Dalmatia, sind Vlaj/Vlah (singen Sie.) und Vlaji/Vlasi (plural) die Bezeichnungen, die von den Einwohnern der Küstenstädte für die Leute verwendet werden, die inländisch oder abwertend leben: Barbaren, die vom Berg kamen. In Griechenland ist das Wort Βλάχος (Vláhos) als slur gegen irgendwie angenommen uncouth häufig benutzt oder uncultured Person. Jedoch, in den letzten Jahren hat es eine beratene Bemühung durch griechisches Vlachs, die Bezeichnung von seinen negativen Konnotationen zurückzufordern gegeben und öffentlich und stolz zu proklamieren ihre Vlach Identität.
Wallachia
dieser Artikel oder Abschnitt kann ursprüngliche Forschung enthalten oder unverified Ansprüche.
Verbessern Sie bitte den Artikel, indem Sie Hinweise addieren. Sehen Sie die Gespräch Seite für Details. (September 2007)
außer der Trennung einiger Gruppen (Aromanians, Megleno-Rumänen) während des Alters der Migration, viel könnte anderes Vlachs ganz über den Balkan, als weit nördlich als Polen und als weiter Westen als die Gegend Moray (Teil der modernen tschechischen Republik) und als weit südwärts als das heutige Kroatien gefunden werden. Sie erreichten diese Regionen auf der Suche nach besseren Weiden und wurden „Wallachians“ benannt (Vlasi; Valaši) durch die Slavic Völker.
Statal Wesen:
Wallachia („Ungro-Wallachia“ oder " Wallachia Transalpina“ in den administrativen sorces; „Ţara Românească“ in der rumänischen Sprache) - zwischen den Südkarpaten und der Donau
Moldo-Wallachia („Moldavia“, Maurovlachia - „schwarzes Wallachia“, Moldovlachia oder Ruso-Vlachia in den byzantinischen Quellen, Bogdan Iflak - „Wallachia Bogdans“ oder sogar „Wallachia“ in den polnischen Quellen und „in L `otra Wallachia“ - das andere Wallachia- in den gebürtigen Quellen) - zwischen den Karpaten und dem Nistru Fluß.
Wallachia und Bulgarien - zwischen der Donau und den Balkan Bergen
großes Wallachia („Μεγάλη Βλαχία“, Megáli Vlahía) - in Thessaly.
Regionen:
Vlaşca - Teil von SüdWallachia
grösseres Wallachia („Muntenia“) - östlich des Olt Flusses
niedrigeres Wallachia („Oltenia“) - westlich von dem Olt Fluß
Walachia Cissalpina/Walachia citeriore (auch genannt Vulaska, Vlaska, Valachia, Vlaskozemski, Parvan Vallachiam, etc.) - Banat
oberes Wallachia („Άνω Βλαχία“, Áno Vlahía) - in SüdMazedonien und in Epirus
Moscopole
kleines Wallachia („Μικρή Βλαχία“, Mikrí Vlahía) - in Aetolia, Acarnania, Dorida (Doris), Locrida (Locris)
altes Wallachia („Stara Vlaška“) - im Bosnien
Stari Vlah („das alte Vlach“) - in Westserbien
weißes Wallachia - in Moesia
schwarzes Wallachia („Morlachia“) - in Dalmatia
Sirmium Wallachia - auf dem Sava Fluß
Moravian Wallachia („Valašsko“) - in den Beskid Bergen des tschechische Republik-
Leute-
Diagramms von Balkan mit den Regionen bewohnt Vlachs/Rumänen von den HighlightedDacoRumänen (Rumänen korrekt), die rumänische Sprache sprechend (Daco-Rumänisch), bekannt durch diesen Namen wegen ihrer Position in der Gegend von altem Dacia, die auf leben Sie:
Rumänien - 20 Million
Moldau - 2.8 Million
Ukraine - 400.000; in SüdBessarabia und in NordBukovina
Serbien - 70.473 (30.000 im Vojvodina und 40.000 in Ostserbien)
Ungarn - 15.000
Bulgarien - 11.500 (1.000 Personen gegolten als „rumuni“ und 10.500 Personen gezählte als „vlasi“)
Aromanians (die Aromanian Sprache sprechend), leben in:
Griechenland, hauptsächlich in den Pindus Bergen (die griechische Regierung erkennt keine ethnischen Abteilungen, so dort sind keine genauen Statistiken. Sehen Sie Demographie von Griechenland)
Albanien - 200.000
Rumänien - Republik
100.000 von Mazedonien - 80.000
Bulgarien - incl 10.500. Vlachs.
Serbien - 15.000
Megleno-Rumänen (die Megleno-Rumänische Sprache sprechend), lebend in der Region von Mazedonien, spezifisch von Griechenland und von Republik von Mazedonien - 20.000.
Istro-Rumänen (die Istro-Rumänische Sprache sprechend) lebend im Kroatien, mit einer Bevölkerung von 1.200, aber mit weniger als 200 bestätigten Muttersprachlern.
Züchten Sie
viele Vlachs waren Schäferhunde in den mittelalterlichen Zeiten und ihre Schafe durch die Berge von südöstlichem Europa fahren. Die Vlach Schäferhunde erreichten bis zu südlichem Polen und Moray im Norden (durch das Folgen der Karpatenstrecke), Dinaric Alpen im Westen, die Pindus Berge im Süden und bis zu den Kaukasus Bergen im Osten [1].
In vielen dieser Bereiche, haben die Nachkommen des Vlachs ihre Sprache verloren, aber ihr Vermächtnis lebt noch heute in den kulturellen Einflüssen: Gewohnheiten, Folklore und die Lebensart der Gebirgsbevölkerung, sowie in den Ortsnamen von Rumäne- oder Aromanianursprung, die alle über der Region verbreitet werden.
Ein anderes Teil des Vlachs, besonders die in den Nordteilen, in Rumänien und in Moldau, waren die traditionellen Landwirte, die Getreide anbauen. Linguisten glauben, daß der große Wortschatz der lateinischen Wörter auf Landwirtschaft zeigt bezog, daß sie immer eine bewirtschaftende Vlach Bevölkerung, anders als die Albaner gewesen sind, die viele dieser Wörter von Slavic geborgt haben.
Gerecht wie die Sprache, die kulturellen Verbindungen zwischen dem NordVlachs (Rumänen) und SüdVlachs (Aromanians) bis zum dem 10. Jahrhundert und seit damals, gab es waren unterschiedliche kulturelle Einflüsse defekt:
Rumänische Kultur wurde von benachbarten Leuten wie Ungarn und Slavs beeinflußt und entwickelte zu, was es heutiger Tag ist. Das 19. Jahrhundert sah eine wichtige öffnung in Richtung in Richtung Westeuropa und zu den kulturellen Riegeln mit Frankreich.
Aromanian Kultur entwickelte sich zuerst als Schäferkultur, durch die byzantinische und griechische Kultur später groß beeinflußt zu werden.
Religion
die Religion des Vlachs ist überwiegend östliches orthodoxes Christentum, aber es gibt einige Regionen, in denen sie Katholische sind und Protestanten (hauptsächlich in Transylvania) und einige sind sogar Moslems (Megleno-Rumänen von Griechenland, das in Islam umwandelte und in der Türkei da der Austausch 1923 der Bevölkerungen gewohnt hat).
Geschichte
die erste Aufzeichnung einer Balkan Romanic Anwesenheit in der byzantinischen Periode kann in den Schreiben von Procopius, im 5. Jahrhundert gefunden werden. Die Schreiben erwähnen Forts mit Namen wie Skeptekasas (sieben Häusern), Burgulatu (ausgedehnter Stadt), Loupofantana (Brunnen des Wolfs) und Gemellomountes (Doppelbergen). Eine byzantinische Chronik von 586 über einen Einfall gegen das Avars in den Ostbalkan kann einen der frühesten Hinweise auf Vlachs enthalten. Die anerkannten Rechnungssaldos, die, als das Gepäck durch ein geglittenes Maultier trug, das muleteer schrieen, „Torna, torna, fratre!“ („Rückkehr, Rückkehr, Bruder! “). Jedoch konnte das Konto eine Aufnahme von einem des letzten Aussehens des Lateins (Vulgärlatein) gerade sein.
Blachernae, der Vorort von Konstantinopolise, wurde genannt, nachdem ein bestimmter Herzog von Scythia „Blachernos“ nannte. Sein Name kann mit dem Namens„Blachs“ verbunden werden (Vlachs).
Im 10. Jahrhundert kamen die Ungarn in der Pannonian Ebene an, und, entsprechend dem Gesta Hungarorum, das von einem anonymen Kanzler des Königs Bela wurde III geschrieben wurde, von Ungarn, die Ebene durch Slavs, Bulgars, Vlachs und pastores Romanorum bewohnt (Schäferhunde des Romans) (in der Vorlage: sclauij, Bulgarij und Blachij, Wechselstrom pastores romanorum). Jedoch wurde die Chronik um 1146 geschrieben.
1185 nannten zwei vortreffliche Brüder von Tarnovo Peter und Asen führte einen bulgarischen Aufruhr gegen byzantinische griechische Richtlinie und erklärte Tsar Peter II (alias Theodore Peter) als König des reborn Zustandes. Das folgende Jahr, wurden das Byzantines gezwungen, um Unabhängigkeit Bulgariens zu erkennen. Peter styled „Tsar des Bulgars, Grieche und des Vlachs“, wie die meisten folgenden Lehren des zweiten bulgarischen Reiches (sehen Sie Vlach-Bulgar Aufstand).
Geschichte der Aromanians
Geschichte von Rumänien
sehen auch
Thraco-Römische
Liste der Aromanians
Liste des Rumänen
Lex Antiqua Valachorum
Supplex Libellus Valachorum
urther Messwertes
Theodor Capidan, Aromânii, dialectul aromân. Studiul lingvistic („Aromanians, Aromanian Dialekt, linguistische Studie“), Bucharest, Victor
1932 A. Friedman, „die Vlah Minorität in Mazedonien: Sprache, Identität, Dialectology und Normierung " in vorgewählten Papieren in Slavic, in Balkan und in den Balkan Studien, E-D. Juhani Nuoluoto, et al. Slavica Helsingiensa: 21, Helsinki: Universität von Helsinki. 2001. 26-50. Ganztext zwar gerichtet auf das Vlachs von Mazedonien, hat eingehende Diskussion über viele Themen, einschließlich die Ursprung des Vlachs, ihren Status als Minorität in zahlreichen Ländern, ihr politischer Gebrauch in den verschiedenen Kontexten, und so weiter.
Asterios I. Koukoudis, das Vlachs: Hauptstadt und Diaspora, 2003, ISBN 960-7760-86-7
George Murnu, Istoria românilor Din Pind, Vlahia Stute 980-1259 („Geschichte der Rumänen des Pindus, des grösseren Vlachia, 980-1259“), Bucharest, 1913
VLACH
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Vlachs
Vlachs é um termo geral que cobre diversos povos Latin modernos que descem da população de Latinised em Europa central, oriental e do sudeste. É chamado também Vallachians, Wallachians, Wlachs, Wallachs, Vlahs, Olahs ou Ulahs; (Albanês: Vllenjë, Vllehë; Czech: Valaši; Grego: Βλάχοι Vláhi; Lustrador: Wołosi; Slavic sul: Власи Vlasi; Turkish: Ulahlar; Ukrainian: Волохи Volokhy). Os grupos que foram chamados historicamente Vlachs incluem: Romanians, Aromanians, Morlachs, Megleno-Romanians e Istro-Romanians de moderno-dia. Desde a criação do estado Romanian, o termo em inglês foi usado na maior parte para aqueles que vivem fora de Romania.
O termo “Vlach” é originalmente um exonym. Todo o Vlach agrupa as várias palavras usadas derivadas do romanus separa consultar-: Români, Rumâni, Rumâri, Aromâni, Arumâni etc. (nota: os Megleno-Romanians chamam-se hoje em dia “Vlaşi”, mas chamado historicamente “Rămâni”; Os Istro-Romanians também adotaram os nomes Vlaşi, mas usam ainda Rumâni e Rumâri seconsultar-).
Vlachs desce predominantly do Romanised Dacians, Thracians e Illyrians, as populações indígenas dos Balcãs, e os colonos Roman (das várias províncias do império Roman).
As línguas de Vlach, chamadas também as línguas Romance orientais, têm uma origem comum da língua Proto-Romanian. Sobre os séculos, o split de Vlachs em vários grupos de Vlach (veja Romania nas idades escuras) e misturado com as populações neighbouring: Slavs, gregos, albanêses, Cumans, e outro.
Quase todas as nações modernas em Europa central e do sudeste (Áustria, Poland, Hungria, república Czech, Slovakia, Ucrânia, Serbia, Croatia, a república de Macedonia, Albânia, Greece e Bulgária.) têm minorities nativos de Vlach.
Artigo
principal do Etymology: A história do termo Vlach
a palavra Vlach é finalmente da origem Germanic, da palavra Walha, de um nome usado por povos Germanic antigos consultar (principalmente) aos vizinhos Romance-faladores. Como esta'n, compartilha de sua história com diversos nomes étnicos toda através de Europa, including o Galês e o Walloons. Os povos de Slavic usaram inicialmente o Vlachs conhecido ao consultar aos povos de Romanic no general. Mais tarde sobre, o meaning transformou-se um diferente mais estreito ou justo. Por exemplo Italy é chamado Włochy no lustrador, e Olaszország (de “país Olasz”) no Hungarian.
Com a história, o termo “Vlach” era usado frequentemente para os grupos que não eram étnicamente Vlachs, frequentemente pejoratively - por exemplo para toda a comunidade shepherding, para Serbs, ou para cristãos por Muçulmano. Na região Croatian de Dalmatia, Vlaj/Vlah (cante.) e Vlaji/Vlasi (plurais) são os termos usados pelos habitantes de cidades litorais para os povos que vivem inland ou pejoratively: barbarians que vieram da montanha. Em Greece, a palavra Βλάχος (Vláhos) é usada frequentemente como um slur de encontro suposta ao uncouth ou uncultured a pessoa. Entretanto, em anos recentes houve um esforço concerted por Vlachs grego recuperar o termo de seus connotations negativos e proclamá-lo abertamente e orgulhosamente sua identidade de Vlach.
Wallachia
esta artigo ou seção pode conter a pesquisa original ou unverified reivindicações.
Melhore por favor o artigo adicionando referências. Veja a página da conversa para detalhes. (Setembro 2007)
além da separação de alguns grupos (Aromanians, Megleno-Romanians) durante a idade da migração, muita o outro Vlachs poderia ser encontrado toda sobre os Balcãs, como distante para o norte como Poland e como o oeste distante como o território Moravia (parte da república Czech moderna), e como distante para o sul como o Croatia present-day. Alcançaram estas regiões na busca de pastos melhores, e foram chamados “Wallachians” (Vlasi; Valaši) pelos povos de Slavic.
Entidades de Statal:
Wallachia (“Ungro-Wallachia” ou " Wallachia Transalpina” em sorces administrativos; “Ţara Românească” na língua Romanian) - entre os Carpathians do sul e o Danúbio
Moldo-Wallachia (“Moldavia”, Maurovlachia - “Wallachia preto”, Moldovlachia ou Ruso-Vlachia em fontes Byzantine, Bogdan Iflak - de “Wallachia Bogdan”, ou nivela “Wallachia” em fontes polonesas, e em “L otra Wallachia do `” - o outro Wallachia- em fontes nativas) - entre os Carpathians e o rio de Nistru.
Wallachia e Bulgária - entre o Danúbio e as montanhas Balkan
Wallachia grande (“Μεγάλη Βλαχία”, Megáli Vlahía) - em Thessaly.
Regiões:
Vlaşca - parte de Wallachia do sul
Wallachia mais grande (“Muntenia”) - leste do rio Wallachia
mais baixo de Olt (“Oltenia”) - ao oeste do citeriore de Walachia
Cissalpina/Walachia do rio de Olt (chamado também Vulaska, Vlaska, Valachia, Vlaskozemski, Parvan Vallachiam, etc.) - Banat
Wallachia superior (“Άνω Βλαχία”, Áno Vlahía) - em Macedonia e em Epirus do sul
Moscopole
Wallachia pequeno (“Μικρή Βλαχία”, Mikrí Vlahía) - em Aetolia, Acarnania, Dorida (Doris), Locrida (Locris)
Wallachia velho (“Stara Vlaška”) - na Bósnia
Stari Vlah (“o Vlach velho”) - em Serbia ocidental
Wallachia branco - em Moesia
Wallachia preto (“Morlachia”) - em Dalmatia
Sirmium Wallachia - no rio Moravian
Wallachia de Sava (“Valašsko”) - nas montanhas de Beskid do mapa dos povos
da república
Czech de Balcãs com as regiões habitadas pelos highlightedDaco-Romanians de Vlachs/Romanians (Romanians apropriados), falando a língua Romanian (Daco-Romanian), sabida por esse nome devido a sua posição no território de Dacia antigo, em que viva:
Romania - 20 milhão
Moldova - 2.8 milhão
Ucrânia - 400.000; em Bessarabia do sul e em Bukovina do norte
Serbia - 70.473 (30.000 no Vojvodina e 40.000 em Serbia oriental)
Hungria - 15.000
Bulgária - 11.500 (1.000 pessoas contadas como o “rumuni” e 10.500 als contados pessoas “vlasi”)
Aromanians (que fala a língua de Aromanian), vivem em:
Greece, principalmente nas montanhas de Pindus (o governo grego não reconhece nenhumas divisões étnicas, assim lá é nenhum statistics exato. Veja o Demographics de Greece)
Albânia - 200.000
Romania - a república
100.000 de Macedonia - 80.000
Bulgária - o incl 10.500. Vlachs.
Serbia - 15.000
Megleno-Romanians (que falam a língua Megleno-Romanian), vivendo na região de Macedonia, especificamente de Greece e da república de Macedonia - 20.000.
Istro-Romanians (que falam a língua Istro-Romanian) que vivem no Croatia, com uma população de 1.200, mas com os menos de 200 altofalantes nativos reconhecidos.
Cultive
muitos Vlachs eram shepherds nos tempos medievais, dirigindo seus carneiros através das montanhas de Europa do sudeste. Os shepherds de Vlach alcançaram até Poland e Moravia no norte (seguindo a escala Carpathian), os alpes do sul no oeste, as montanhas de Dinaric de Pindus no sul, e até as montanhas de Cáucaso no leste [1].
Em muitas destas áreas, os descendentes do Vlachs perderam sua língua, mas seu legacy vive ainda hoje em influências cultural: costumes, folklore e a maneira de vida dos povos de montanha, as well as nos nomes de lugar da origem do Romanian ou do Aromanian que são espalhados tudo através da região.
Uma outra parte do Vlachs, especialmente aquelas nas partes do norte, em Romania e em Moldova, era fazendeiros tradicionais que crescem cereais. Os lingüistas acreditam que o vocabulário grande das palavras Latin se relacionou à agricultura mostra que foram sempre uma população cultivando de Vlach, ao contrário dos albanêses, que pediram muitas destas palavras de Slavic.
Justo como a língua, as ligações cultural entre o Vlachs do norte (Romanians) e Vlachs do sul (Aromanians) havia quebrado pelo 10o século, e desde então, estava umas influências cultural diferentes:
A cultura Romanian foi influenciada por povos neighbouring tais como Hungarians e Slavs e desenvolveu-se a o que é hoje. O 19o século viu uma abertura importante para Europa ocidental e laços cultural com France.
A cultura de Aromanian tornou-se inicialmente como uma cultura pastoral, para ser influenciada mais tarde extremamente pela cultura Byzantine e grega.
A religião
a religião do Vlachs é Christianity Orthodox predominantly oriental, mas há algumas regiões onde são Catholics e Protestants (principalmente em Transylvania) e alguns está mesmo os muçulmanos (Megleno-Romanians de Greece que se converteu ao Islam e tem vivido em Turquia desde que a troca 1923 das populações).
A história
o primeiro registro de uma presença Balkan de Romanic no período Byzantine pode ser encontrada nas escritas de Procopius, no 5o século. As escritas mencionam forts com nomes tais como Skeptekasas (sete casas), Burgulatu (cidade larga), Loupofantana (poço do lobo) e Gemellomountes (montanhas gêmeas). Um chronicle Byzantine de 586 sobre um incursion de encontro ao Avars nos Balcãs orientais pode conter uma das referências as mais adiantadas a Vlachs. Os estados de cliente que quando a bagagem carregou por uma mula deslizada, o muleteer shouted, “Torna, torna, fratre!” (“Retorno, retorno, irmão! ”). Entretanto o cliente pôde apenas ser uma gravação de uma das últimas aparências do Latin (Latin Vulgar).
Blachernae, o suburb de Constantinople, foi nomeado depois que um determinado duque de Scythia nomeou “Blachernos”. Seu nome pode ser ligado com o “Blachs conhecido” (Vlachs).
No 10o século, os Hungarians chegaram na planície de Pannonian, e, de acordo com o Gesta Hungarorum escrito por um chanceler anonymous do rei Bela III de Hungria, a planície foram habitadas por Slavs, por Bulgars, por Vlachs e por pastores Romanorum (shepherds do Romans) (no original: sclauij, Bulgarij et Blachij, romanorum dos pastores da C.A.). Entretanto, o chronicle foi escrito em torno de 1146.
Em 1185, dois irmãos nobres de Tarnovo nomearam Peter e Asen conduziu a uma revolta Bulgarian de encontro à régua grega Byzantine e declarou Tsar Peter II (sabido também como Theodore Peter) como o rei do estado do reborn. O seguinte ano, o Byzantines foi forçado para reconhecer a independência de Bulgária. Peter denominou-se himself “Tsar do Bulgars, gregos, e de Vlachs” como a maioria de réguas subseqüentes do segundo império Bulgarian (veja a rebelião de Vlach-Bulgar).
A história da história
de Aromanians de Romania
vê também
a lista
Thraco-Roman da lista
de Aromanians da leitura
Theodor Capidan do urther
de Lex Antiqua Valachorum
Supplex Libellus
Valachorum dos Romanians, Aromânii, aromân do dialectul. Studiul lingvistic (de “dialect Aromanians, de Aromanian, estudo lingüístico”), Bucareste, vencedor
1932 A. Friedman, “o Minority de Vlah em Macedonia: Língua, identidade, Dialectology, e estandardização " em papéis selecionados em Slavic, em Balcãs, e nos estudos Balkan, ed. Juhani Nuoluoto, e outros. Slavica Helsingiensa: 21, Helsínquia: Universidade de Helsínquia. 2001. 26-50. completamente - o texto focalizado Though no Vlachs de Macedonia, tem a discussão in-depth de muitos tópicos, including as origens do Vlachs, de seu status como um minority em vários países, seu uso político em vários contextos, e assim por diante.
Asterios I. Koukoudis, o Vlachs: Metropolis e Diaspora, 2003, ISBN 960-7760-86-7
George Murnu, din Pind do românilor de Istoria, égua de Vlahia 980-1259 (“história dos Romanians do Pindus, do Vlachia mais grande, 980-1259”), Bucareste, 1913
VLACH
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Vlachs
Vlachs är en filt benämner att täcka som är flera modern latin, bemannar att stiga ned från den Latinised befolkningen i östliga och sydöstliga Europa för centralen. Det kallas också Vallachians, Wallachians, Wlachs, Wallachs, Vlahs, Olahs eller Ulahs; (Alban: Vllenjë Vllehë; Tjeck: Valaši; Grek: Βλάχοι Vláhi; Polskt: Wołosi; Södra Slavic: Власи Vlasi; Turk: Ulahlar; Ukrainare: Волохи Volokhy). Grupper, som historically har historically kallats Vlachs, inkluderar: modern-dag Romanians, Aromanians, Morlachs, Megleno-Romanians och Istro-Romanians. Sedan skapelsen av det rumänska statligt, den på engelska benämna har mestadels använts för de som bor utanför Rumänien.
Benämna ”Vlach” är ursprungligen en exonym. Alla Vlach grupper använde olikt uttrycker härlett från romanus för att se till dem: Români, Rumâni, Rumâri, Aromâni, Arumâni Etc. (notera: Megleno-Romaniansna nuförtiden appell sig själv ”Vlaşi”, men historically kallat ”Rămâni”; Istro-Romaniansna har adopterat också namnger Vlaşi, men stilla bruk Rumâni och Rumâri för att se till dem).
Vlachs stiger ned huvudsakligen från Romaniseden Dacians, Thracians och Illyrians, de infödda befolkningarna av Balkansna och romerska nybyggare (från olika landskap av det romerska väldet).
De Vlach språken som kallas också de östliga romanska språken, har en allmänningbeskärning från detRumänska språket. Över århundradena den Vlachs splittringen in i olika Vlach grupper (se Rumänien i mörkeråldrarna) och blandat med neighbouring befolkningar: Slavs, greker, albaner, Cumans och andra.
Nästan alla moderna nationer i centralen och sydöstliga Europa (Österrike, Polen, Ungern, den tjeckiska republiken, Slovakien, Ukraina, Serbia, Kroatien, Republiken Makedonien, Albanien, Grekland och Bulgarien.) har infödda Vlach minoriteter.
Huvudsaklig
artikel för Etymology: Historia av benämna Vlach som
uttrycka Vlach är ultimately av Germanic beskärning, från uttrycka Walha som en känd används av forntida Germanic, bemannar för att se till (främst) Fabulera-talande grann. Som sådan, delar det dess historia med flera person som tillhör en etnisk minoritet namnger alla över Europa, däribland det walesiskt och Walloonsen. Det Slavic folket använde initialt den kända Vlachsen, när i allmänhet de såg till Romanic folk. Sedermera blev det menande mer smal eller rättvist olikt. Till exempel Italien kallas Włochy i polskt och Olaszország (”det Olasz landet”) i ungrare.
Till och med historia användes benämna ”Vlach” ofta för grupper, som inte var ethnically Vlachs, ofta pejoratively - till exempel för någon valla gemenskap, för Serbs eller för kristen av Muslims. I den kroatiska regionen av Dalmatia är Vlaj/Vlah (allsång.) och (plurala) Vlaji/Vlasi benämner använt av invånarna av kust- towns för folket som bor inland eller pejoratively: barbarer som kom från berg. I Grekland används uncultured uttrycka Βλάχος (Vláhos) ofta som en sluddra mot any förmodligen uncouth eller personen. Emellertid, under senare år har det finnas ett avtalat försök av Grek Vlachs att återvinner benämna från dess negationkonnotationar och att proklamera öppet och proudly deras Vlach identitet.
Wallachia
denna artikel eller delar upp kan innehålla original- forskning eller unverified fordrar.
Behaga förbättrar artikeln, genom att tillfoga, hänvisar till. Se att samtalsidan för specificerar. (September 2007)
förutom avskiljandet av några grupper (Aromanians, Megleno-Romanians) under åldern av flyttning som var många kunde annan Vlachs, finnas all över Balkansna, som långt north som Polen och så avlägset västra som territoriet Moravia (del av den moderna tjeckiska republiken), och som långt söder som den nutidaa Kroatien. De nådde dessa regioner i sökande av bättre betar och kallades ”Wallachians” (Vlasi; Valaši) vid Slavicen bemannar.
Statal enheter:
Wallachia (”Ungro-Wallachia” eller " Wallachia Transalpina” i administrativa sorces; ”Ţara Românească” i rumänskt språk) - mellan de sydliga Carpathiansna och Danuben
Moldo-Wallachia (”Moldavia”, Maurovlachia - ”svart Wallachia”, Moldovlachia eller Ruso-Vlachia i Byzantine källor, Bogdan Iflak - ”Bogdans Wallachia”, eller even ”Wallachia” i polska källor och ”L `- otraen Wallachia” - den annan Wallachiaen- i infödda källor) - mellan Carpathiansna och den Nistru floden.
Wallachia och Bulgarien - mellan Danuben och de Balkan bergen
stora Wallachia (”Μεγάλη Βλαχία”, Megáli Vlahía) - i Thessaly.
Regioner:
Vlaşca - del av sydliga Wallachia
mer stora Wallachia (”Muntenia”) - öst av den Olt floden
lägre Wallachia (”Oltenia”) - som är västra av den Olt flod
Walachia Cissalpina/Walachia citerioren (som kallas också Vulaska, Vlaska, Valachia, Vlaskozemski, Parvan Vallachiam, Etc.) - Banat
övreWallachia (”Άνω Βλαχία”, Áno Vlahía) - i sydliga Makedonien och Epirus
Moscopole
små Wallachia (”Μικρή Βλαχία”, Mikrí Vlahía) - i Aetolia, Acarnania, Dorida (Doris), Locrida (Locris)
gammala Wallachia (”Stara Vlaška”) - i Bosnien
Stari Vlah (”den gammala Vlachen”) - i västra Serbia
Vit Wallachia - i Moesia
svart Wallachia (”Morlachia”) - i Dalmatia
Sirmium Wallachia - på den Sava floden
Moravian Wallachia (”Valašsko”) - i de Beskid bergen av det tjeckiska republik
folket
kartlägger av Balkans med regioner som bebos av Vlachs/RomanianshighlightedDaco-Romanians (riktiga Romanians) som tack vare talar (detRumänska) som rumänska språket är bekant vid det känt deras läge i territoriet av forntida Dacia, som bo i:
Rumänien - 20 miljon
Moldavien - 2.8 miljon
Ukraina - 400.000; i sydliga Bessarabia och nordliga Bukovina
Serbia - (30.000 i Vojvodina och 40.000 i östliga Serbia) Ungern
70.473 - Bulgarien
15.000 - 11.500 (1.000 personer som räknas som ”rumuni” och 10.500 personer räknade als ”vlasi”)
Aromanians (som talar det Aromanian språket), bor i:
Grekland främst i de Pindus bergen (den grekiska regeringen inte känner igen några etniska uppdelningar, så där är ingen avkräver statistik. Se demografi av Grekland)
Albanien - 200.000
Rumänien - 100.000
Republiken Makedonien - Bulgarien
80.000 - incl 10.500. Vlachs.
Serbia - 15.000
Megleno-Romanians (som talar detRumänska språket) som bor i regionen av Makedonien, specifikt Grekland och Republiken Makedonien - 20.000.
Istro-Romanians (som talar detRumänska språket) som bor i Kroatien, med en befolkning av 1.200, men med mer få än 200 bekräftade infödda högtalare.
Odla
många Vlachs var herdar i de medeltida tiderna som kör deras får till och med bergen av sydöstliga Europa. De Vlach herdarna som nås så långt som sydliga Polen och Moravia i norden (vid det Carpathian spänna efter), Dinaric Alps i västra, de Pindus bergen i söder, och så långt som de Caucasus bergen i öst [1].
I många av dessa områden har ättlingarna av Vlachsen borttappadt deras språk, men deras legatstilleben i dag i kulturella påverkan: egenar, folklore och livsföringen av bergfolket, såväl som i förlägga namnger av rumänsk eller Aromanian beskärning som är spritt alla över regionen.
En annan del av Vlachsen, speciellt de i de nordliga delarna, i Rumänien och Moldavien, var traditionella bönder som växer sädesslag. Lingvister tror att den stora ordlistan av latin uttrycker släkt till åkerbruka shows att de har alltid varit en lantbrukVlach befolkning, i motsats till albanerna, som har lånat många av dessa uttrycker från Slavic.
Den rättvisa något liknande språket, det kulturellt anknyter mellan den nordliga Vlachsen (Romanians), och sydliga Vlachs (Aromanians) var bruten vid det 10th århundradet, och sedan dess, där var olika kulturella påverkan:
Rumänsk kultur påverkades av neighbouring folk liksom ungrare och Slavs och framkallade sig till vad det är todayen. Det 19th århundradet sågar en viktig öppning in mot västra Europa och kulturella ties med Frankrike.
Aromanian kultur framkallade initialt som en herde- kultur som var mer sistnämnd väldeliga för att påverkas av den Byzantine och grekiska kulturen.
Religionen
religionen av Vlachsen är huvudsakligen östlig ortodox kristendomen, men det finns några regioner, var de är katoliker och protestanter (främst i Transylvania) och några är även Muslims (Megleno-Romanians från Grekland som konverterade till islam och har bott i Turkiet sedan utbytet 1923 av befolkningar).
Historia
det första rekordet av en Balkan Romanic närvaro i den Byzantine perioden kan finnas i handstilarna av Procopius, i det 5th århundradet. Handstilomnämnandefortsna med namnger liksom Skeptekasas (sju hus), Burgulatu (bred stad), Loupofantana (wolf'sens brunn) och Gemellomountes (tvilling- berg). En Byzantine krönika av 586 om en incursion mot Avarsen i de östliga Balkansna kan innehålla en av det tidigast hänvisar till till Vlachs. Kontot påstår, att, då bagaget bar vid en halkad mule, muleteeren ropade, ”Torna, tornaen, fratre!”, (”Retur, retur, broder! ”). Emellertid kan kontot är precis en inspelning av ett av de sist utseendena av latin (Vulgar latin).
Blachernae förorten av Constantinople, namngavs, efter en bestämd hertig från Scythia namngav ”Blachernos”. Hans känt kan anknytas med den kända ”Blachsen” (Vlachs).
I det 10th århundradet ankom ungrarna i den Pannonian slätten, och, enligt Gestaen Hungarorum som var skriftlig vid en anonym kansler av konungen Bela III av Ungern, beboddes slätten, av Slavs, Bulgars, Vlachs och pastores Romanorum (herdar av Romansen) (i original: sclauij, Bulgarij et Blachij, ac-pastoresromanorum). Emellertid var krönikan skriftlig omkring 1146.
I 1185 namngav två nobla bröder från Tarnovo Peter, och Asen ledde en bulgarisk revolt mot Byzantine grek härskar och förklarade Tsar Peter II (också som var bekant som Theodore Peter) som konungen av den statliga rebornen. Efter året tvingades Byzantinesen för att känna igen Bulgarien självständighet. Peter utformade själva ”Tsar av Bulgarsen, greker och Vlachs”, som mest följande linjaler av det bulgariska väldet för understödja (se den Vlach-Bulgar revoltet).
Historia av Aromanians
historia av Rumänien
ser att också
Thraco-Romaren
att lista av Aromanians
listar av Romanians
Lex Antiqua Valachorum
Supplex Libellus Valachorum
urther läs-
Theodor Capidan, Aromânii, dialectularomân. Lingvistic Studiul (”den Aromanians, Aromanian dialekten, den språkliga studien”), Bucharest, Victor
1932 A. Friedman ”den Vlah minoriteten i Makedonien: Språk, identitet, Dialectology och standardisering " i utvald legitimationshandlingar i Slavic, Balkan och Balkan studier som är ed. Juhani Nuoluoto, o.a. Slavica Helsingiensa: 21 Helsingfors: Universitetar av Helsingfors. 2001. 26-50. mycket - text som fokuseras Though på Vlachsen av Makedonien, har djupgående diskussion av många ämnen, däribland beskärningarna av Vlachsen, deras status som en minoritet i olika länder, deras politiska bruk i olika sammanhang, och så vidare.
Asterios I. Koukoudis Vlachsen: Metropolis och Diaspora, 2003, ISBN 960-7760-86-7
George Murnu, Istoria românilorbuller Pind, Vlahia Mare 980-1259 (”historia av romaniansna av Pindusen, den mer stora Vlachiaen, 980-1259”), Bucharest, 1913
VLACH
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Vlachs
Vlachs будет blanket терминой покрывая несколько самомоднейших латинских людей спуская от населенности Latinised в центральном, восточном и юговосточном Europe. Оно также вызвано Vallachians, Wallachians, Wlachs, Wallachs, Vlahs, Olahs или Ulahs; (Албанец: Vllenjë, Vllehë; Чех: Valaši; Грек: Βλάχοι Vláhi; Заполированность: Wołosi; Южное Slavic: Власи Vlasi; Turkish: Ulahlar; Украинско: Волохи Volokhy). Группы исторически вызывали Vlachs вклюают: румыны, Aromanians, Morlachs, Megleno-Румыны и Istro-Румыны самомоднейш-дня. С творения румынского положения, термина на английском языке главным образом была использована для тех живя вне Румынии.
Терминой «Vlach» будет первоначально exonym. Все Vlach собирает используемые различные слова выведенные от romanus для того чтобы refer to: CEtc Români, Rumâni, Rumâri, Aromâni, Arumâni. (примечание: Megleno-Румыны nowadays вызывают «Vlaşi», но исторически после того как они вызваны «Rămâni»; Istro-Румыны также принимали имена Vlaşi, но все еще используют Rumâni и Rumâri для того чтобы refer to).
Vlachs спускает большей частью от Romanised Dacians, Thracians и Illyrians, индигенных населенностей Балканов, и римских колонистов (от различных провинций римской империи).
Также вызванные языки Vlach, восточными романскими языками, имеют общее начало от Proto-Румынского языка. Над столетиями, разделение Vlachs в различные группы Vlach (см. Румынию в темных временах) и смешано с соседскими населенностями: Славянин, греки, албанцы, Cumans, и другие.
Почти все самомоднейшие нации в центральном и юговосточном Europe (Австралии, Польше, Венгрии, чешской республике, Словакии, Украине, Сербии, Хорватии, республике македонии, Албании, Греции и Болгарии.) имеют родние несовершеннолетия Vlach.
Статья
Etymology главным образом: История термины Vlach
слово Vlach предельно Germanic начала, от слова Walha, имени используемого стародедовскими Germanic людьми для того чтобы refer to (главным образом) Романск-говоря соседи. Как такие, оно делит свою историю с несколькими этнических имен все через Europe, включая Welsh и Walloons. Люди Slavic первоначально использовали названное Vlachs refer to люди Romanic вообще. Later on, смысль стала более узкие или справедливые другие. Например Италия вызвана Włochy в заполированности, и Olaszország («страной Olasz») в венгре.
Через историю, термина «Vlach» часто была использована для группами которые не было этнически Vlachs, часто pejoratively - например для любой shepherding общины, для Serbs, или для христианок Muslims. В хорватской зоне Dalmatia, Vlaj/Vlah (спейте.) и Vlaji/Vlasi (плюральные) будут терминами используемыми жителями прибрежных городков для людей которые живут средиземно или pejoratively: варвары пришли от горы. В Греции, слово Βλάχος (Vláhos) часто использовано как slur против нисколько supposedly uncouth или uncultured персона. Однако, in recent years было договоренное усилие греческим Vlachs reclaim термина от своих отрицательных коннотаций и провозгласить открыто и самолюбиво их тождественность Vlach.
Wallachia
эти статья или раздел может содержать первоначально исследование или unverified заявки.
Пожалуйста улучшите статью путем добавлять справки. См. страницу беседы для деталей. (Сентябрь 2007)
кроме разъединения некоторых групп (Aromanians, Megleno-Румын) во время времени переселения, много другое Vlachs смогло быть счесно повсюду Балканам, как далеко северно как Польша и как далекий запад как территория Моравия (часть самомоднейшей чешской республики), и как далеко на юг как present-day Хорватия. Они достигли эти зоны in search of более лучшие выгоны, и были вызваны «Wallachians» (Vlasi; Valaši) людьми Slavic.
Реальности Statal:
Wallachia («Ungro-Wallachia» или " Wallachia Transalpina» в управленческих sorces; «Ţara Românească» в румынском языке) - между южными Carpathians и Danube
Moldo-Wallachia («Moldavia», Maurovlachia - «черное Wallachia», Moldovlachia или Ruso-Vlachia в византийских источниках, Bogdan Iflak - «Wallachia Bogdan», or even «Wallachia» в польских источниках, и «l otra Wallachia `» - другое Wallachia- в родних источниках) - между Carpathians и рекой Nistru.
Wallachia и Болгария - между Danube и балканскими горами
большим Wallachia («Μεγάλη Βλαχία», Megáli Vlahía) - в Thessaly.
Зоны:
Vlaşca - часть южного Wallachia
большого Wallachia («Muntenia») - east of река более низкое
Wallachia Olt («Oltenia») - west of также вызванное
citeriore Walachia Cissalpina/Walachia реки Olt (Vulaska, Vlaska, Valachia, Vlaskozemski, Parvan Vallachiam, cEtc) - Banat
верхнее Wallachia («Άνω Βλαχία», Áno Vlahía) - в южном македонии и Epirus
Moscopole
малом Wallachia («Μικρή Βλαχία», Mikrí Vlahía) - в Aetolia, Acarnania, Dorida (Дорис), Locrida (Locris)
старое Wallachia («Stara Vlaška») - в Боснии
Stari Vlah («старом Vlach») - в западной Сербии
белое Wallachia - в Moesia
черном Wallachia («Morlachia») - в Dalmatia
Sirmium Wallachia - на реке Moravian
Wallachia Sava («Valašsko») - в горах Beskid карты людей
чешской республики Балканов при зоны обитаемые в highlightedDaco-Румынами Vlachs/румын (румынами правильными), говоря румынский язык (Daco-Румынский), известный тем именем из-за их положения в территории стародедовского Dacia, которых живите в:
Румыния - 20 миллионов
Moldova - 2.8 миллиона
Украина - 400.000; в южном Bessarabia и северном Bukovina
Сербии - 70.473 (30.000 в Vojvodina и 40.000 в восточной Сербии)
Венгрия - 15.000
Болгария - 11.500 (1.000 людей подсчитанных как «rumuni» и 10.500 подсчитанные людьми als «vlasi»)
Aromanians (говоря язык Aromanian), живут в:
Греция, главным образом в горах Pindus (греческим правительством не узнает NIKAKие этнические разделения, настолько там будет никакие точно статистик. См. Demographics Греции)
Албании - 200.000
Румыния - республика
100.000 македонии - 80.000
Болгария - incl 10.500. Vlachs.
Сербия - 15.000
Megleno-Румын (говоря Megleno-Румынский язык), живя в зоне македонии, специфически Греции и республики македонии - 20.000.
Istro-Румыны (говоря Istro-Румынский язык) живя в Хорватии, с населенностью 1.200, но с менее чем 200 подтверженных говорящия на родном языке.
Вырастите в питательноть среде
много Vlachs был чабанами в средневековых временах, управляя их овцами через горы юговосточного Europe. Чабаны Vlach достигли далеко как южные Польшу и Моравию в севере (путем следовать за прикарпатским рядом), Alps в западе, горы Dinaric Pindus в юге, и далеко как горы Caucasus в востоке [1].
В много из этих OBLASTей, выходцы Vlachs теряли их язык, но их legacy все еще живет сегодня в культурных влияниях: таможни, фольклор и дорога жизни людей горы, также, как в названия места начала румына или Aromanian которые распространены все через зону.
Другой частью Vlachs, специально теми в северных частях, в Румынии и Moldova, были традиционные хуторянин хлопьяа. Лингуистки верят что большая терминология латинских слов отнесла к земледелию показывает что они всегда были населенностью Vlach, не похоже на албанцам, которые одалживали много из этих слов от Slavic.
Справедливо как язык, культурные соединения между северным Vlachs (румынами) и южным Vlachs (Aromanians) были сломленно к 10th столетие, и since then, были по-разному культурные влияния:
Румынская культура была повлияна на соседскими людьми such as венгры и славянин и начала к будет сегодня. 19th столетие увидело важное отверстие к западному Europe и связям в области культуры с Францией.
Культура Aromanian превратилась первоначально как пастырская культура, более поздно больш быть повлиянным на византийской и греческой культурой.
Вероисповеданием
вероисповедание Vlachs будет большей частью восточное правоверное христианство, но будут некоторые зоны где они будут католиками и Protestants (главным образом в Transylvania) и несколько будут даже Muslims (Megleno-Румыны от Греции которая преобразовала к мусульманству и жила в Турции в виду того что обмен 1923 населенностей).
Историю
первый показатель балканского присутсвия Romanic в византийском периоде можно найти в сочинительствах Procopius, в 5-ом столетии. Сочинительства упоминают форты с именами such as Skeptekasas (7 домов), Burgulatu (обширный город), Loupofantana (добро волка) и Gemellomountes (твиновские горы). Византийская хроника 586 о incursion против Avars в восточных Балканах может содержать одну из самых предыдущих справок к Vlachs. Положения учета когда багаж снес смещенным осляком, muleteer крикнули, «Torna, torna, fratre!» («Возвращение, возвращение, брат! »). Однако учетом мог как раз быть запись одного из последних возникновений латыни (вульгарной латыни).
Blachernae, пригород Константинополя, было названо после того как один Duke от Scythia назвал «Blachernos». Его имя может быть соединено с названным «Blachs» (Vlachs).
В 10th столетие, венгры приехали в равнину Pannonian, и, согласно Gesta Hungarorum написанному подметным chancellor короля Bela CIII из Венгрии, равнина обиталось в Славянином, Bulgars, Vlachs и pastores Romanorum (чабанами Romans) (в оригинале: sclauij, Bulgarij et Blachij, romanorum pastores ac). Однако, хроника была написана вокруг 1146.
В 1185, 2 благородных брать от Питер названного Tarnovo и Asen вели болгарский revolt против византийского греческого правила и объявили Tsar Питер II (также известное как Теодор Питер) как король положения reborn. Following год, Byzantines принудилось для того чтобы узнать независимость Болгарии. Питер ввело в моду «Tsar Bulgars, греки, и Vlachs» как сделали большинств затем правители второй болгарской империи (см. повстанчество Vlach-Bulgar).
История истории
Aromanians Румынии
видит также
Thraco-Римский
перечень перечень
Aromanians чтение
Theodor Capidan urther
Lex Antiqua Valachorum
Supplex Libellus
Valachorum румын, Aromânii, aromân dialectul. Studiul lingvistic («диалект Aromanians, Aromanian, лингвистическое изучение»), Bucharest, A.
1932 Виктор. Friedman, «несовершеннолетие Vlah в македонии: Язык, тождественность, Dialectology, и шаблонизация " в выбранных бумагах в Slavic, Балканах, и балканских изучениях, ed. Juhani Nuoluoto, et al. Slavica Helsingiensa: 21, Helsinki: Университет Helsinki. 2001. 26-50. полнотекстовое однако сфокусированное на Vlachs македонии, имеет глубокое обсуждение много тем, включая начала Vlachs, их состояния как несовершеннолетие in various countries, их политическая польза в различных смыслах, и так далее.
Asterios i. Koukoudis, Vlachs: Metropolis и Diaspora, 2003, ISBN 960-7760-86-7
Джордж Murnu, гам Pind românilor Istoria, конематка Vlahia 980-1259 («история из румын Pindus, большого Vlachia, 980-1259»), Bucharest, 1913
VLACH
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Vlachs
Vlachs is een algemene termijn die verscheidene moderne Latijnse volkeren dekken die van de bevolking Latinised in Centraal, Oostelijk en Zuidoostelijk Europa dalen. Het wordt ook genoemd Vallachians, Wallachians, Wlachs, Wallachs, Vlahs, Olahs of Ulahs; (Albanees: Vllenjë, Vllehë; Tsjech: Valaši; Het Grieks: Βλάχοι Vláhi; Pools: Wołosi; Slavic zuiden: Власи Vlasi; Turks: Ulahlar; Oekraïener: Волохи Volokhy). De groepen die historisch Vlachs zijn genoemd omvatten: modern-dag Roemenen, Aromanians, Morlachs, megleno-Roemenen en istro-Roemenen. Sinds de verwezenlijking van de Roemeense staat, is de termijn in het Engels meestal voor die gebruikt die buiten Roemenië leven.
De term „Vlach“ is oorspronkelijk een exonym. Alle groepen Vlach gebruikten diverse woorden die uit romanus worden afgeleid naar zich te verwijzen: Români, Rumâni, Rumâri, Aromâni, Arumâni enz. (nota: de megleno-Roemenen roepen zich historisch zich tegenwoordig „Vlaşi“, maar riepen „Rămâni“; De istro-Roemenen hebben ook de namen Vlaşi, maar nog gebruik Rumâni en Rumâri om naar zich) goedgekeurd te verwijzen.
Vlachs daalt hoofdzakelijk van Romanised Dacians, Thracians en Illyrians, de inheemse bevolking van de Balkan, en Roman kolonisten (van diverse provincies van het Roman Imperium).
De talen Vlach, ook genoemd de Oostelijke Romaanse talen, hebben een gemeenschappelijke oorsprong van de proto-Roemeense taal. In de loop van de eeuwen, verdeelde Vlachs in diverse groepen Vlach (zie Roemenië in de Donkere Leeftijden) en mengde zich met naburige bevolking: Slaviërs, Grieken, Albanezen, Cumans, en anderen.
Bijna hebben alle moderne naties in Centraal en Zuidoostelijk Europa (Oostenrijk, Polen, Hongarije, Tsjechische Republiek, Slowakije, de Oekraïne, Servië, Kroatië, de Republiek Macedonië, Albanië, Griekenland en Bulgarije.) inheemse minderheden Vlach.
Etymology
Hoofdartikel: De geschiedenis van de termijn Vlach
het woord Vlach is uiteindelijk van Germaanse oorsprong, van het woord Walha, een naam die door oude Germaanse volkeren wordt gebruikt naar (hoofdzakelijk) Romaans-Spreekt buren te verwijzen. Als dusdanig, deelt het zijn geschiedenis met verscheidene etnische namen allen in heel Europa, Met inbegrip van de Bewoners van Wales en de Walen. Slavic mensen gebruikten aanvankelijk de naam Vlachs toen in het algemeen het verwijzen naar Romanic mensen. Later, werd de betekenis smaller of enkel verschillend. Bijvoorbeeld wordt Italië genoemd Włochy in Pools, en Olaszország („land Olasz“) in Hongaar.
Door geschiedenis, werd de term „Vlach“ vaak gebruikt voor groepen die etnisch geen Vlachs, vaak pejoratively - bijvoorbeeld voor enige shepherding gemeenschap, voor Serviërs, of voor Christenen door Moslims waren. In het Kroatische gebied van Dalmatië, zijn Vlaj/Vlah (zing.) en Vlaji/Vlasi (meervoud) de termijnen die door de inwoners van kuststeden voor de mensen worden gebruikt die binnenlands of pejoratively leven: Barbaren die uit de berg kwamen. In Griekenland, wordt het woord Βλάχος (Vláhos) vaak gebruikt als slur tegen vermoedelijk uncouth om het even welk of uncultured persoon. Nochtans, de laatste jaren is er een gezamenlijke inspanning door Griekse Vlachs geweest om de termijn van zijn negatieve connotaties terug te winnen en openlijk en trots af te kondigen hun identiteit Vlach.
Wallachia
Deze artikel of sectie kan origineel onderzoek of unverified eisen bevatten.
Gelieve te verbeteren het artikel door verwijzingen toe te voegen. Zie de besprekingspagina voor details. (September 2007)
naast de scheiding van sommige groepen (Aromanians, megleno-Roemenen) tijdens de Leeftijd van Migratie, zouden velen andere Vlachs helemaal over de Balkan, als ver noorden als Polen en als ver westen als grondgebied Moravië (een deel van moderne Tsjechische Republiek), en als ver zuiden als huidig Kroatië kunnen worden gevonden. Zij bereikten deze gebieden op zoek naar betere weilanden, en werden genoemd „Wallachians“ (Vlasi; Valaši) door de Slavic volkeren.
De Entiteiten van Statal:
Wallachia („ungro-Wallachia“ of " Wallachia Transalpina“ in administratieve sorces; „Ţara Românească“ in Roemeense Taal) - tussen de Zuidelijke Karpaten en de Donau
moldo-Wallachia („Moldavië“, Maurovlachia - „Zwarte Wallachia“, Moldovlachia of ruso-Vlachia in Byzantijnse bronnen, Bogdan Iflak - „Wallachia van Bogdan“, of zelfs „Wallachia“ in Poolse bronnen, en „otra Wallachia van L `“ - andere Wallachia- in inheemse bronnen) - tussen de Karpaten en de rivier Nistru.
Wallachia en Bulgarije - tussen de Donau en de Balkan Bergen
Grote Wallachia („Μεγάλη Βλαχία“, Megáli Vlahía) - in Thessaly.
Gebieden:
Vlaşca - een deel van zuidelijke Wallachia
Grotere Wallachia („Muntenia“) - het oosten van de Olt rivier
Lagere Wallachia („Oltenia“) - ten westen van de Olt rivier
Walachia Cissalpina/Walachia citeriore (ook geroepen Vulaska, Vlaska, Valachia, Vlaskozemski, Parvan Vallachiam, enz.) - Banat
Hogere Wallachia („Άνω Βλαχία“, Áno Vlahía) - in zuidelijke Macedonië en Epirus
Moscopole
Kleine Wallachia („Μικρή Βλαχία“, Mikrí Vlahía) - in Aetolia, Acarnania, Dorida (Doris), Locrida (Locris)
Oude Wallachia („Stara Vlaška“) - in Bosnia
Stari Vlah („Oude Vlach“) - in Westelijk Servië
Witte Wallachia - in Moesia
Zwarte Wallachia („Morlachia“) - in Dalmatië
Sirmium Wallachia - op de Sava rivier
Moravian Wallachia („Valašsko“) - in de Bergen Beskid van de Kaart van de Mensen
van de Tsjechische
Republiek van de Balkan met gebieden die door Vlachs/Roemenen highlightedDaco-Roemenen (juiste Roemenen worden gewoond in), sprekend de Roemeense taal (daco-Roemeen), die door die naam toe te schrijven aan hun plaats op het grondgebied van oude Dacia wordt gekend, die in leven:
Roemenië - 20 miljoen
Moldova - 2.8 miljoen
de Oekraïne - 400.000; in zuidelijke Bessarabia en noordelijke Bukovina
Servië - 70.473 (30.000 in Vojvodina en 40.000 in oostelijk Servië)
Hongarije - 15.000
Bulgarije - 11.500 (1.000 personen die als „rumuni“ en 10.500 personen getelde als „vlasi worden geteld“)
Aromanians die (de taal Aromanian spreken), leven in:
Griekenland, hoofdzakelijk in de Bergen Pindus (de Griekse overheid erkent geen etnische afdelingen, zodat zijn er geen nauwkeurige statistieken. Zie Demographics van Griekenland)
Albanië - 200.000
Roemenië - Republiek
100.000 Macedonië - 80.000
Bulgarije - 10.500 incl. Vlachs.
Servië - 15.000
megleno-Roemenen die (de megleno-Roemeense taal spreekt die), in het gebied van Macedonië, specifiek Griekenland en de Republiek Macedonië leeft - 20.000.
Istro-Roemenen die (de istro-Roemeense taal spreken) in Kroatië, met een bevolking van 1.200, maar met minder leven dan 200 erkende inheemse sprekers.
De cultuur
Vele Vlachs was herders in de middeleeuwse tijden, die hun schapen drijven door de bergen van Zuidoostelijk Europa. De herders Vlach bereikten zover als Zuidelijke Polen en Moravië in het Noorden (door de Karpatische waaier te volgen), Dinaric Alpen in het Westen, de bergen Pindus in Zuiden, en zover als de Bergen van de Kaukasus in het oosten [1].
In veel van deze gebieden, hebben de nakomelingen van Vlachs hun taal verloren, maar hun erfenis leeft nog vandaag in culturele invloeden: douane, folklore en de manier van het leven van de bergmensen, evenals in de plaatsnamen van oorsprong Roemeen of Aromanian die allen over het gebied worden uitgespreid.
Een ander deel van Vlachs, vooral die in de noordelijke delen, in Roemenië en Moldova, was traditionele landbouwers die graangewassen kweken. De taalkundigen geloven dat de grote woordenschat van Latijnse woorden met betrekking tot landbouw aantoont dat zij altijd een landbouwbevolking Vlach, in tegenstelling tot de Albanezen zijn geweest, die veel van deze woorden van Slavic hebben geleend.
Enkel als de taal, werd het culturele verband tussen Noordelijke Vlachs (Roemenen) en Zuidelijke Vlachs (Aromanians) gebroken door de 10de eeuw, en sedertdien waren er verschillende culturele invloeden:
De Roemeense cultuur werd beïnvloed door naburige mensen zoals Hongaren en Slaviërs en ontwikkelde zich aan wat het vandaag is. De 19de eeuw zag het belangrijke openen naar Westelijk Europa en culturele banden met Frankrijk.
De cultuur van Aromanian die aanvankelijk als pastorale cultuur wordt ontwikkeld, later zeer door de Byzantijnse en Griekse cultuur worden beïnvloed.
De godsdienst
de godsdienst van Vlachs is hoofdzakelijk Oostelijk Orthodox Christendom, maar er zijn sommige gebieden waar zij Katholieken en Protestants (hoofdzakelijk in Transsylvanië) zijn en enkelen zijn zelfs Moslims (megleno-Roemenen van Griekenland dat in Islam omzette en in Turkije sinds de uitwisseling van 1923 van bevolking heeft geleefd).
De geschiedenis
het eerste verslag van een Balkan Romanic aanwezigheid tijdens de Byzantijnse periode kan in het geschrift van Procopius, in de 5de eeuw worden gevonden. Het geschrift vermeldt forten met namen zoals Skeptekasas (Zeven Huizen), Burgulatu (Brede Stad), Loupofantana (Wolf goed) en Gemellomountes (TweelingBergen). Een Byzantium stelt van 586 over incursion te boek tegen Avars in de oostelijke Balkan kan één van de vroegste verwijzingen naar Vlachs bevatten. De rekening geeft op dat toen de bagage die door een muilezel wordt gedragen uitgleed, muleteer, „Torna, torna, fratre!“ schreeuwde („Terugkeer, terugkeer, broer! “). Nochtans zou de rekening enkel een opname van één van de laatste verschijningen van Latijn (Vulgar Latijn) kunnen zijn.
Blachernae, de voorstad van Constantinopel, werd genoemd na een bepaalde Hertog van Scythia genoemde „Blachernos“. Zijn naam kan met de naam „Blachs“ worden verbonden (Vlachs).
In de 10de eeuw, kwamen de Hongaren in de vlakte Pannonian aan, en, volgens Gesta Hungarorum die door een anonieme kanselier van Koning Bela III van Hongarije wordt geschreven, werd de vlakte gewoond in door Slaviërs, Bulgars, Vlachs en pastores Romanorum (herders van de Romeinen) (in origineel: sclauij, Bulgarij et Blachij, ac pastores romanorum). Nochtans, stel werd geschreven rond 1146 te boek.
In 1185, noemden twee edele broers van Tarnovo Peter en Asen leidde een Bulgaarse opstand tegen Byzantijnse Griekse regel en verklaarde Tsar Peter II (die ook als Theodore Peter wordt bekend) als koning van de reborn staat. Het volgende jaar, werden de Byzantium gedwongen om de onafhankelijkheid van Bulgarije te erkennen. Peter stileerde zich „Tsar van Bulgars, de Grieken, en Vlachs“ zoals de meeste verdere heersers van het Tweede Bulgaarse Imperium (zie Opstand vlach-Bulgar).
De geschiedenis van Geschiedenis
Aromanians van Roemenië
ziet ook
thraco-Roman
Lijst van Lijst
Aromanians van de lezing
Theodor Capidan,
Aromânii van Roemenen Lex
Antiqua Valachorum
Supplex Libellus Valachorum urther, dialectul aromân. Lingvistic Studiul („dialect Aromanians, Aromanian, Taalkundige Studie“), Boekarest, 1932
Victor A. Friedman, de „Minderheid Vlah in Macedonië: Taal, Identiteit, Dialectologie, en Normalisatie " in Geselecteerde Documenten in Slavic, Balkan, en Balkan e-n Studies. Juhani Nuoluoto, et al. Slavica Helsingiensa: 21, Helsinki: Universiteit van Helsinki. 2001. 26-50. volledig - de tekst hoewel geconcentreerd op Vlachs van Macedonië, heeft diepgaande bespreking van vele onderwerpen, met inbegrip van de oorsprong van Vlachs, hun status in verscheidene landen als een minderheid, hun politiek gebruik in diverse contexten, etc.
Asterios I. Koukoudis, Vlachs: Metropolis en Diaspora, 2003, ISBN 960-7760-86-7
George Murnu, Istoria românilor DIN Pind, Vlahia Merrie 980-1259 („Geschiedenis van de Roemenen van Pindus, Grotere Vlachia, 980-1259“), Boekarest, 1913
[فلش]
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
[فلشس]
[فلشس] عبارة شاملة يغطّي عدّة [بيوبلس] حديثة لاتينيّ ينزل من [لتينيسد] السّكان في مركزية, شرقيّة وأوروبا جنوبيّ شرقيّ. هو أيضا دعات [فلّشنس], [ولّشنس], [ولشس], [ولّشس], [فلهس], [ألهس] أو [أولهس]; (ألبانية: [فلّنج], [فلّه]; تشيكية: [فلي]; يونانية: Βλάχοι [فلهي]; عمليّة صقل: [وووس]; [سلفيك] جنوبيّة: Власи [فلس]; [تثركيش]: [أولهلر]; أوكرانيّة: Волохи [فولوكهي]). يتضمّن مجموعة أنّ يتلقّى تاريخيّا يكون دعات [فلشس]: [مودرن-دي] [رومنينس], [أرومنينس], [مورلشس], [مغلنو-رومنينس] و [إيسترو-رومنينس]. منذ الخلق من الدولة رومانيّة, استعملت العبارة في إنجليزيّة يتلقّى في الأغلب يكون ل أنّ يعيش خارج رومانيا.
العبارة "[فلش]" أصلا [إإكسونم]. يصنّف [ألّ ث] [فلش] يستعمل كلمة مختلفة يستنتج من [رومنوس] أن يحيلبنفسي: [رومني], [رومني], [رومري], [أرومني], [أرومني] [إتك.]. (بطاقة: يدعوبنفسي ال [مغلنو-رومنينس] في هذه الأيّام "[فلي]", غير أنّ تاريخيّا يدعوبنفسي "[رمني]"; قد تبنّى ال [إيسترو-رومنينس] أيضا الاسم [فلي], غير أنّ بعد يستعمل [رومني] و [رومري] أن يحيلبنفسي).
[فلشس] ينزل غالبا من [رومنيسد] [دسنس], [ثرسنس] و [إيلّرينس], الالسّكان محلّية من [بلكنس], و [كلونيست] رومانيّة (من محافظات مختلفة من ال [رومن مبير]).
[فلش] يتلقّى لغات, أيضا يدعى اللغات شرقيّة رومانسيّة, أصل عاديّة من اللغة [بروتو-رومنين]. يرى على القرون, [فلشس] شقّ داخل مختلفة [فلش] مجموعة (رومانيا في الأعمار مظلمة) ويمزج مع السّكان مجاورة: [سلف], يونان, ألبانيات, [كمنس], وأخرى.
يتلقّى كلّ أمم حديثة تقريبا في مركزية وأوروبا جنوبيّ شرقيّ (نمسا, بولندا, مجر, [كزش ربوبليك], سلوفاكيا, أوكرانيا, صربيا, [كروأتيا], الجمهورية [مسدونيا], ألبانيا, يونان وبلغاريا.) أهليّ طبيعيّ [فلش] أقليات.
أصل
مادة رئيسيّة: تاريخ من العبارة [فلش]
الكلمة [فلش] أخيرا من أصل ألمانيّة, من الكلمة [ولها], اسم يستعمل ب [بيوبلس] قديمة ألمانيّة أن يحيل (في الدّرجة الأولى) [رومنس-سبكينغ] جار. بما أنّ مثل هذا, يشارك هو تاريخه مع عدّة اسم عرقيّة كلّ عبر أوروبا, بما في ذلك [ولش] و [ولّوونس]. استعمل [سلفيك بيوبل] في البداية [فلشس] عظيمة عندما يحيل [رومنيك] الناس في جنرال. [لتر ون], أصبح المعنى ضيّقة أو صحيحة مختلفة. مثلا دعات إيطاليا [ووك] في عمليّة صقل, و [ألسزورسزغ] ("[ألسز] بلد") في مجريّة.
من خلال تاريخ, كان العبارة "[فلش]" [أفتن وسد] لمجموعة أيّ [ب] لم عرقيّا [فلشس], غالبا [بجورتيفلي] - مثلا ل أيّ رعى جماعة, ل [سرب], أو لمسيحيات ب [موسليم]. غنّيت في المنطقة كرواتيّة [دلمتيا], [فلج/فله] (.) و [فلجي/فلس] ([بلورل]) العبارات يستعمل بالساكنات من مدائن ساحليّة لالالناس الذي يعيش داخليّة أو [بجورتيفلي]: [بربرين] الذي أتى من الجبل. في يونان, الكلمة Βλάχος ([فلهوس]) [أفتن وسد] ك [سلور] ضدّ أيّ بافتراض [أونكوث] أو [أونكلتثرد] شخص. مهما, [إين رسنت رس] قد كان هناك يتوافق جهد ب [فلشس] يونانيّة أن يطالب العبارة من معان ثوانه سلبيّة وأن يعلن علانيّة وباعتزاز هم [فلش] هوية.
[ولّشا]
هذا مادة أو قسم يمكن احتويت بحث أصليّة أو غيرمدقّق إدعاءات.
رجاء حسنت المادة ب يضيف مراجع. رأيت المحادثة صفحة لتفاصيل. (سبتمبر - أيلول 2007)
فضلا عن الفصل من بعض مجموعة ([أرومنينس], [مغلنو-رومنينس]) أثناء العمر الهجرة, كثير أخرى [فلشس] استطاع كنت أسّست [ألّ وفر] [بلكنس], بما أنّ بعيدا شمالا كبولندا وكالغرب بعيد كالأرض [مورفيا] (جزء من [كزش ربوبليك] حديثة), وبما أنّ بعيدا جنوبا ك ال [كروأتيا] [برسنت-دي]. هم بلغوا هذا مناطق [إين سرش وف] مراعي جيّدة, وكان دعات "[ولّشنس]" ([فلس]; [فلي]) ب [سلفيك] [بيوبلس].
[ستتل] ذاتية:
[ولّشا] ("[أونغرو-ولّشا]" أو " [ولّشا] [ترنسلبينا]" في [سرسس] إداريّة; "[أرا] [رومنسك]" في لغة رومانيّة) - بين [كربثين] جنوبيّة [دنوب]
[مولدو-ولّشا] ("[مولدفيا]", [موروفلشا] - "[ولّشا] سوداء", [مولدوفلشا] أو [روس-فلشا] في مصادر [بزنتين], [بوغدن] [إيفلك] - "[بوغدن] [ولّشا]", [أر فن] "[ولّشا]" في مصادر [بوليش], و" [ل] `[أترا] [ولّشا]" - الأخرى [ولّش-] في مصادر أهليّ طبيعيّ) - بين [كربثين] [نيسترو] نهر.
[ولّشا] وبلغاريا - بين [دنوب] وال [بلكن موونتين]
[ولّشا] عظيمة ("Μεγάλη Βλαχία", [مغلي] [فلها]) - في [ثسّلي].
مناطق:
[فلك] - جزء من [ولّشا]
جنوبيّة [ولّشا] عظيمة ("[مونتنيا]") - [إست وف] [ألت] نهر
[ولّشا] [لوور] ("[ألتنيا]") - غرب [ألت] نهر
[ولشا] [سسّلبين/ولشا] [ستريور] (أيضا يدعى [فولسكا], [فلسكا], [فلشا], [فلسكوزمسكي], [برفن] [فلّشم], [إتك.]) - [بنت]
[ولّشا] علويّة ("Άνω Βλαχία", [نو] [فلها]) - في جنوبيّة [مسدونيا] و [إبيروس]
[موسكبول]
[ولّشا] صغيرة ("Μικρή Βλαχία", [ميكر] [فلها]) - في [أتوليا], [أكرننيا], [دوريدا] (دوريس), [لوكريدا] ([لوكريس])
[ولّشا] قديمة ("[سترا] [فلكا]") - في بوسنيا
[ستري] [فله] ("[فلش] قديمة") - في صربيا
غربيّة [ولّشا] بيضاء - في [موسا]
[ولّشا] سوداء ("[مورلشا]") - في [دلمتيا]
[سرميوم] [ولّشا] - على [سفا] نهر
[مورفين] [ولّشا] ("[فلسكو]") - في [بسكيد] أجبال من ال [كزش ربوبليك]
الناس
خريطة [بلكنس] مع مناطق يسكن ب [فلشس]/[رومنينس] [هيغليغتدّك-رومنينس] ([رومنينس] مناسبة), يتكلّم اللغة رومانيّة ([دك-رومنين]), يعرف ب أنّ اسم واجبة إلى موقعتهم في الأرض من [دسا] قديمة, الذي عشت في:
رومانيا - 20 مليون
[مولدوفا] - 2.8 مليون
أوكرانيا - 400,000; في [بسّربيا] جنوبيّة و [بوكوفينا]
شماليّة صربيا - 70,473 (30,000 في [فوجفودينا] و40,000 في صربيا شرقيّة)
مجر - 15,000
بلغاريا - يعيش 11,500 (1,000 أشخاص يعدّ بما أنّ "[روموني]" و10,500 أشخاص يعدّ [ألس] "[فلس]")
[أرومنينس] (يتكلّم [أرومنين] لغة), في:
يونان, في الدّرجة الأولى في [بيندوس] أجبال (لا يميّز الحكومة يونانيّة أيّ تقسيمات عرقيّة, هكذا هناك ما من إحصائيّة دقيقة. يرى إحصائيّات سكّانيّة يونان)
ألبانيا - 200,000
رومانيا - 100,000
جمهورية [مسدونيا] - 80,000
بلغاريا - 10,500 [إينكل]. [فلشس].
صربيا - 15,000
[مغلنو-رومنينس] (يتكلّم اللغة [مغلنو-رومنين]), يعيش في المنطقة من [مسدونيا], خصوصا يونان والجمهورية [مسدونيا] - 20,000.
[إيسترو-رومنينس] (يتكلّم اللغة [إيسترو-رومنين]) يعيش في [كروأتيا], مع السّكان من 1,200, غير أنّ مع [فور] من 200 يعترف [نتيف سبكر].
استنبتت
كثير [فلشس] كان رعاة في الأوقات قرون وسطى, يقود خروفهم من خلال الأجبال من أوروبا جنوبيّ شرقيّ. [فلش] بلغ رعاة لغاية جنوبيّة بولندا و [مورفيا] في الشمال (ب يتبع ال [كربثين] مدى), [دينريك] الألب في الغرب, [بيندوس] أجبال في جنوب, ولغاية قوقاز أجبال في الشرق [1].
في كثير من هذا مناطق, قد خسر السلائل من [فلشس] لغتهم, غير أنّ ميراثهم بعد يعيش اليوم في تأثيرات ثقافيّة: عادات, نوع فولكلور وال [وي وف ليف] من ال [موونتين بيوبل], [أس ولّ س] في ال [بلس نم] من رومانية أو [أرومنين] أصل أنّ يكون نشرت كلّ عبر المنطقة.
كان آخر جزء من [فلشس], خصوصا أنّ في ال [نورثرن برت], في رومانيا و [مولدوفا], [فرمرس] تقليديّة ينمو حب. لغويات يصدقون أنّ ارتبط المفردة كبيرة من كلمة لاتينيّ إلى زراعة يبدي أنّ هم يتلقّى دائما يكونون يزرع [فلش] السّكان, بخلاف الألبانيات, الذي قد اقترض كثير من هذا كلمة من [سلفيك].
صحيحة مثل اللغة, الخطوات ثقافيّة بين [فلشس] شماليّة ([رومنينس]) و [فلشس] جنوبيّة ([أرومنينس]) كان مكسورة ب ال [10ث] قرن, و [سنس ثن], هناك كان تأثيرات مختلفة ثقافيّة:
أثرت ثقافة رومانيّة كان بالناس مجاورة مثل مجريّات و [سلف] وطوّربنفسي إلى ماذا هو يكون اليوم. ال [19ث] رأى قرن فتحة مهمّة نحو [وسترن يوروب] وروابط ثقافيّة مع فرنسا.
[أرومنين] طوّر ثقافة في البداية كثقافة رعويّة, فيما بعد أن يكون للغاية أثرت ب ال [بزنتين] وثقافة يونانيّة.
دين
الدين من [فلشس] مسيحية شرقيّة أرثوذكسيّة غالبا, غير أنّ هناك بعض مناطق حيث هم يكونون [كثوليكس] وبروتستنتيات (في الدّرجة الأولى في [ترنسلفنيا]) وبضعة حتّى [موسليم] ([مغلنو-رومنينس] من يونان الذي حوّل إلى إسلام ويتلقّى يكون يعيش في تركيا بما أنّ ال 1923 تبادل الالسّكان).
تاريخ
السجل أولى من بلقانيّة [رومنيك] وجود في الفترة [بزنتين] يستطيع كنت أسّست في الكتابات [بروكبيوس], في ال [5ث] قرن. يذكر الكتابات حصون مع اسم مثل [سكبتكسس] (سبعة منازل), [بورغلتث] (مدينة واسعة), [لووبوفنتنا] (ذئب بئر) و [جملّوموونتس] (أجبال مزدوجة). تاريخ سير [بزنتين] من 586 حول غزوة ضدّ [أفرس] في [بلكنس] شرقيّة يمكن احتويت واحدة من المراجع مبكّرة إلى [فلشس]. الحساب دول أنّ عندما انزلق المتاع يحمل ببغل, ال [مولتير] صاح, "[تورنا], [تورنا], [فرتر]!" ("عودة, عودة, أخ! "). مهما الحساب أمكن فقط كنت تسجيل من واحدة من المظاهر متأخّرة لاتينية (لاتينية عاميّة).
عيّنت [بلشرن], الضاحية قسطنطينيّة, كان عقب دوقة مؤكّدة من [سكثيا] عيّن "[بلشرنوس]". اسمه يمكن كنت اقترنت مع العظيمة "[بلشس]" ([فلشس]).
في ال [10ث] قرن, وصل المجريّات في [بنّونين] سهل, و, وفقا ل [جستا] [هونغروروم] يكتب بمستشارة خفيّة ملك [بلا] [إييي] من مجر, السهل كان سكنت ب [سلف], [بولغرس], [فلشس] و [بستورس] [رومنوروم] (رعاة من [رومنس]) (في أصل: [سكلويج], [بولغريج] [إت] [بلشج], [أك] [بستورس] [رومنوروم]). مهما, كتبت التاريخ سير كان حول 1146.
في 1185, عيّن اثنان إخوان نبيلة من [ترنوفو] بيتر و [أسن] قاد ثورة بلغاريّة ضدّ قاعدة [بزنتين] يونانيّة وأفاد [تسر] بيتر [إيي] (أيضا يعرف كتيودور بيتر) كملك من ال [ربورن] دولة. السنة تالي, أجبرت [بزنتين] كان أن يميّز بلغاريا استقلال. بيتر هذّببنفسي "[تسر] من [بولغرس], يونان, و [فلشس]" بما أنّ أتمّ كثير مساطر لاحقة من الثاني إمبراطورية بلغاريّة (يرى [فلش-بولغر] تمرد).
يرى تاريخ من [أرومنينس]
تاريخ رومانيا
أيضا
قائمة ميلان إلى جانب [ثرك-رومن]
من [أرومنينس]
قائمة ميلان إلى جانب من [رومنينس]
[لإكس] [أنتيقوا] [فلشروم]
[سوبّلإكس] [ليبلّوس] [فلشروم]
[أورثر] قراءة
[ثيودور] [كبيدن], [أرومنيي], [ديلكتثل] [أرومن]. [ستثديول] [لينغفيستيك] ("[أرومنينس], [أرومنين] عامية, دراسة لغويّة"), [بوشرست], 1932
منتصرة [أ.]. [فريدمن], "[فله] أقلية في [مسدونيا]: لغة, هوية, [ديلكتولوج], وتقنين " في ينتقى أوراق في [سلفيك], [بلكن], ودراسات بلقانيّة, [إد]. [جوهني] [نوولووتو], وآخرون. [سلفيك] [هلسنجنسا]: 21, هلسينكي: جامعة هلسينكي. 2001. 26-50. يتلقّى [فولّ-تإكست] مع ذلك ركّز على على [فلشس] من [مسدونيا], نقاشة معمّقة من كثير مواضيع, بما في ذلك الأصول من [فلشس], وضعهم كأقلية [إين فريووس كونتريس], إستعمالهم سياسيّة في سياقات مختلفة, وهكذا فوق.
[أستريوس] [إي.]. [كووكووديس], [فلشس]: عاصمة وشتات, 2003, [إيسبن] 960-7760-86-7
جورج [مورنو], [إيستوريا] [رومنيلور] ضجيج [بيند], [فلهيا] بحر 980-1259 ("تاريخ من ال [رومنينس] من [بيندوس], [فلشا] عظيمة, 980-1259"), [بوشرست], 1913